Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd afsände ofta ett utskott (deputation) till ett eller flera af medstånden, för att rådgöra om något ärende, hvilket sedermera afhandlades omedelbart mellan det ena ståndet in pleno och det andras utskottsledamöter, eller ock mottog det stånd, till hvilket utskottet kommit, blott dess meddelande, hvarefter det rådplägade derom och sedermera genom ett afsändt utskott gaf sitt svar.
Dessa slags meddelanden stånden emellan voro fortfarande de vanliga, så att egentligen blott två fasta gemensamma utskott funnos vid riksdagarna, nemligen sekreta utskottet och banko-utskottet, hvilket senare alltsedan 1664 varit vid hvarje riksdag tillsatt och äfven i många fall egde att besluta med rikets ständers rätt.
För öfrigt hade stånden, hvart för sig, sina särskilda utskott, som dels voro fasta, såsom ett besvärsutskott för utarbetande af ståndens allmänna eller enskilda besvär, samt ofta äfven ett bevillnings-utskott, för att rådpläga om de bevillningar ståndet ville åtaga sig; dels tillfälliga för särskilda frågors utredning.
Det mest betydande bland alla dessa utskott var, såsom redan är nämndt, sekreta utskottet, och man fäste derföre, särdeles inom adeln, synnerlig vigt vid tillsättningen af detta utskotts ledamöter. Man visste, att, med endast två undantag, tillhörde alla adelns ledamöter inom utskottet det parti, som ifrade för en utvidgad konungamakt samt en utsträckt reduktion, och motpartiet invände derföre, då listan på de af konungen utnämnda utskottsledamöterna upplästes å riddarhuset, att de utsedde personerna icke hade ståndens förtroende, att de saknade erforderlig kännedom om ärendena och att adeln sjelf borde få väija sina utskottsledamöter. Då emellertid utskottets ledamöter redan voro af konungen utnämnda och blifvit kallade att, en timme efter det listan blifvit tillkännagifven å riddarhuset, sammanträda på slottet, fingo anmärkningarna förfalla, men i följande dagens plenum gaf landtmarskalken tillkänna, att hvad i sekreta utskottet kunde förekomma rörande bevillningen skulle blifva meddeladt stånden in pleno till afgörande.
Konungens proposition till sekreta utskottet handlade om alldeles samma ämnen som den å rikssalen aflemnade propositionen, blott med den skilnad, att i propositionen till utskottet var allt uttryckt mera bestämdt och utfördt mera i enskildheter. Under riksdagens fortgång företogos också samma ämnen liktidigt i stånden och i sekreta utskottet.
I båda propositionerna hade konungen begärt en bevillning till flottans nybyggnad. Då frågan härom förekom å riddarhuset den 6 Oktober, yttrade Hans Wachtmeister att, om räkenskap skedde för förvaltningen under konungens minderårighet, torde utvägar finnas, så att ingen eller ringa bevillning behöfdes. Derigenom kunde man ock träffa rätta källan till de missbruk, som vid förvaltningen förelupit. Ständernas kommission borde derföre inför riksdagen framlägga sina arbeten. Landtmarskalken tillfrågade adeln, om icke det väckta förslaget borde meddelas de öfriga stånden, så att de gemensamt måtte framställa ärendet för konungen, hvilken förfrågan besvarades med högljudt ja af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
