Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men deremot hänsköto allt till konungens afgörande, i förhoppning att han ville skydda dem vid privilegierna. Konungen svarade, att han med nåd upptog hvad som skett och väntade af ridderskapet, att allt skulle företagas med foglighet och de så förena sig sins emellan, att han ej blefve besvärad med att gifva utslag i deras tvister.
I nästa plenum anmälde landtmarskalken, att frågan om gref- och friherrskapen var hänskjuten till konungen, och att det således var om de öfriga godsen man nu borde förena sig.
Då första klassen beslutat underkasta sig konungens afgörande, gjorde den icke vidare något kraftigare motstånd, och så förenade man sig om en förklaring i allmänna ordalag, att adeln samtyckt till reduktionen, dock icke af något tvång, utan af egen god vilja, hvilket hos konungen anmäldes.
Nu ändtligen kom sig äfven rådet för att taga ett steg i denna fråga, som så nära rörde dess allra flesta medlemmar. Å dess vägnar instälde sig riksskattmästaren hos konungen och varnade för de vådliga följder, som skulle uppstå, om stånden tillegnade sig rätt att i sådana frågor som denna fatta gällande beslut, hvilket tillhörde konungen allena. Denne svarade, att han icke utan förundran förnam, huru rådet tycktes vilja afstyrka honom från hvad alla fyra stånden funnit godt. »Jag har lofvat», tillade han, »att upprätthålla deras beslut och huru skulle det vara säkert för mig att göra något mot det, som alla fyra stånden beslutat?» Riksskattmästaren förklarade genast, att sådan visst icke varit rådets mening.
Redan i följande dagens plenum, den 4 November, föredrogs å riddarhuset »projektet öfver reduktionen», som af det dertill förordnade utskottet var uppsatt i 16 punkter. Öfverläggningarna derom pågingo i två dagar och, ehuru vid särskilda punkter gjordes flera anmärkningar, blef dock förslaget i allt hufvudsakligt antaget så, som utskottet föreslagit. Med detsamma var ock inom adeln beslutadt huru långt reduktionen skulle sträcka sig, då deremot de öfriga stånden endast beslutat, att en reduktion skulle ske. Adeln hade härigenom räddat sig ur faran att af de andra stånden öfverröstas och behandlat reduktionsfrågan såsom en af adeln åtagen bevillning.
Adeln ville nu slutligen äfven hafva rådets samtycke till hvad som var beslutadt, men kunde, efter flera försök å dess sida och flera öfverläggningar å rådets, ej erhålla annat svar, än som gafs den 10 November, att, sedan alla fyra stånden fattat sitt beslut och konungen detsamma gillat, »visste rådet väl hvad underdånig respekt och undseende det derföre måste bära», hvilket således innefattade ett slags erkännande, att beslutande rätten låg ensamt hos konungen och ständerna, något som var alldeles stridande mot den uppfattning rådet alltid dittills sökt göra gällande, att det var en medlare mellan konungen och ständerna.
Riksdagens andra hufvudfråga var sålunda nu äfven afgjord, men hade, genom det våldsamma, de lagliga
formerna föga aktande sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
