Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Carl XI enväldig. Förmyndare-räfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphandlingar som graverat kronan, bestådda poster emot generalresolutionerna, förpantningar, bremiska expeditionen, eftergifter i lilla tullen och accisen, underlåten verkställighet af reduktionen, beviljade pensioner m. m., under hvilka titlar ansvarssumman utgjorde omkring 1 million d. s. Tillsammans uppgingo sålunda de ersättningsbelopp, som ådömdes de tilltalade, till den för den tiden ofantliga summan af omkring 4 millioner d. s., motsvarande ungefär 8 millioner kronor, men, i följd af dåvarande högre penningevärde, i sjelfva verket betecknande en vida större summa.
Huru hårdt de särskilde tilltalade träffades af denna ansvarsskyldighet, kan slutas deraf, att Nils Brahe för egen räkning och såsom sin farbroders Per Brahes arfvinge ingick accord med kronan att från sin ansvarsskyldighet få lösa sig med 431,000 d. s. För riksmarsken Wrangels arfvingar gick accordet till 256,000, för Gustaf Bondes till 236,000 d. s. Schlippenbachs arfvingar dömdes att betala 244,000, Magnus Gabriel De la Gardie 174,000, Gustaf Persson Banér 125,000, Gabriel Oxenstierna 124,000, Gustaf Otto Stenbock 94,000, Clas Stjernsköld 77,000, Bengt Oxenstierna 70,000, Clas Totts arfvingar 66,000 d. s., 9 andra riksråd från 62,000 till 30,000 d. s., 11 mellan 30,000 och 10,006 d. s. samt 23 under 10,000 d. s. hvardera, allt i runda tal och endast af ersättningssumman under första ansvarstiteln. Genom utkräfvandet af dessa stora ersättningsbelopp, i förening med den samtidigt dermed fortgående reduktionen, blefvo ock flere af landets förut rikaste män nära nog utarmade, och det hårdaste slag träffade sålunda den förut så mäktiga högadeln. Missnöjet och förbittringen hos densamma voro ock så mycket djupare, och dess klagan öfver liden orättvisa och förföljelse så mycket bittrare. Denna klagan synes också icke varit alldeles obefogad. Granskar man närmare de särskilda ansvarsposterna, så finner man flera deribland i hög grad obilliga, såsom då de af rådet och regeringen, som deltagit i beslutet att, till fullgörande af Carl Gustafs löften, tilldela så förtjente män som Rutger von Ascheberg och Erik Dahlberg förläningar af 400 dalers ränta till den förre och 200 till den senare, samt att tillerkänna den om svenska språket, vitterheten och fornkunskapen så högt förtjente Stjernhjelm en förläning af 120 dalers ränta, dömdes att återbetala hvad kronan härigenom förlorat! Fler dylika obilligheter skulle kunna anföras, likasom icke heller spår saknas till partiskhet, visad af kommissionen för egna partivänner och mot dess politiska ovänner, samt den i allmänhet synes förfarit alltför hårdt och hänsynslöst, ehuru, å andra sidan, icke heller nekas, att de gjorda anmärkningarna vittna huru oförsvarligt förmyndarestyrelsen ofta gått tillväga och i hvilken hög grad den gjort sig saker till en efterräkning, om denna också nu i flera hänseenden utföll strängare än billigt var.
Konungen, hvilken klandret för denna efterräknings hårdhet egentligen träffar, emedan det onekligen berott af honom att mildra den och han också i sjelfva verket mildrade särskilda ansvarsfall, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
