Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Carl XI enväldig. Förmyndare-räfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparre, Clas Rålamb samt Christer Horn gjorde likaledes insagor mot domstolens behörighet.
Nu aflemnade åklagarne sina anmärkningar öfver förmyndarestyrelsens förvaltning i dess helhet samt dess åtgärder i fråga om rikets inkomster och utgifter. När denna nya skrift tillstäldes rådet, var drotsen frånvarande på landet, men Rålamb, som nyss återkommit från ett uppdrag i Tyskland, satte mera mod i rådet, som återsände denna skrift, vidhållande sin förut yttrade mening, att riksråden för sina yttranden ej voro ansvarige för någon annan än Gud allena. Kommissionen uppvaktade nu åter konungen, på hvars befallning densamma redan följande dagen till hvar och en af de tilltalade aflät ett bref, hvari de hinder och den tidsutdrägt, som af dem vållats, strängt klandrades, såsom stridande mot den vördnad, som borde visas kongl. maj:t och rikets ständer, samt de tilltalade ålades att sjelfve eller genom ombud infinna sig hos kommissionen den 3 Oktober för att mottaga åklagarnes anmärkningar. Uraktläts detta, skulle målen icke desto mindre afdömas. De invändningar, några bland de anklagade gjort mot domstolen, förklarades ogiltiga, såsom stridande mot konungens och ständernas uttryckliga beslut.
Nya invändningar gjordes och nya svårigheter uppstodo, men för konungens vilja måste allt vika, och den 14 Oktober 1681 började kommissionens domar utfärdas. De voro helt korta och summariska, utan anförda domskäl, men kommissionens vidlyftiga protokoll vittna, att utförliga öfverläggningar föregått besluten. Grunderna för ansvarskrafven bestämdes så, att ersättningsansvaret hvilade i första rummet på regeringsledamöterne. Hade någon af rådet företrädt en riksförmyndares ställe både vid det tillfälle, då beslutet fattades, och vid underskriften, så inträdde han i ansvaret. Hade rådsledamoten endast undertecknat, men icke deltagit i öfverläggningen, så var han fri. Hade både riksförmyndaren och hans närmaste man i kollegiet bevistat rådssammankomsten, och den sistnämnde derefter underskrifvit beslutet, så ansvarade båda derför. De öfrige riksråden drogos till ansvar endast då deras tillstyrkande till det anmärkta beslutet var tydligt uttryckt i protokollet eller detta uttryckligen innehöll, att beslutet varit enhälligt. Alla, som efter dessa grunder fäldes till ansvar, deltogo lika deri, dock så, att der enkedrottningen bevistat öfverläggningen, två lotter, motsvarande hennes tvänne röster, skulle afdragas från det ådömda ersättningsbeloppet.
Ansvaret drabbade de tilltalade 1) för sådana förmåner, som de tillerkänt sig sjelfva, under hvilken titel den sammanlagda summa, hvilken riksförmyndare och råd, ehuru i högst olika andelar, ålades ersätta, steg till mer än 2 millioner daler silfvermynt; 2) för åt andra beviljade förläningar å förbuden ort, under hvilken titel ersättningssumman uppgick till nära 300,000 d. s.; 3) för statsutgifter utöfver 1662 års stat, hvarför ersättningssumman, efter åtskilliga jemkningar, utgjorde något öfver 400,000 d. s.; 4) för tillgifter på ådömda poster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
