Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågo förmyndarestyrelsen till last, och det andra förklarade, att konungen, med afseende på hvad rikets gagn och bästa fordrade, icke bifallit hans afskedsansökan. Äfven riksamiralen Gustaf Otto Stenbock och riksskattmästaren Sten Bielke bibeböllos.
Härmed var upplösningen af rådets myndighet fulländad. Från denna tid öfverlade konungen om rikets angelägenheter endast med några få personer, dem han för tillfället tillkallade, men högst sällan med rådet i dess helhet. Sedan den stora förändringen i rådspersonalen försiggått, inträffade konungen i Stockholm i medlet af Maj 1682. Han hade i följd af ett benbrott i sju månader varit frånvarande från hufvudstaden, men var nu i det närmaste återstäld; dock förblef han låghalt under hela sin återstående lifstid. Väl infann han sig då och då i rådet, men arbetade dock för det mesta enskildt med Bengt Oxenstierna och Erik Lindsköld rörande kansliärenden, med Clas Fleming rörande drätselns ordnande och reduktionsverket, med krigsrådet Gyllenhoff rörande landthären, och med Hans Wachtmeister rörande flottans angelägenheter. I alla grenar af förvaltningen utvecklade konungen en verksamhet, som gränsar nära nog till det otroliga och utgjorde den bjertaste motsats till slappheten och lojheten under förmyndarestyrelsen. För resultaten af denna verksamhet skola vi närmare redogöra i berättelserna om de särskilda förvaltningsgrenarnas utveckling under Carl XI:s regering.
Då tiden, för hvilken utskrifningarna och gärderna vid 1680 års riksdag voro beviljade, nalkades sitt slut, blef den 24 Juli 1682 kallelse till ny riksdag utfärdad, och den 7 Oktober öppnades denna riksdag. Till landtmarskalk utnämnde konungen landshöfdingen i Upland, friherre Fabian Wrede, som härigenom gjorde sitt inträde på den politiska skådebanan, der han sedermera i 30 års tid spelade en ganska betydande roll. Presteståndets talman var den kort förut tillsatte erkebiskopen Olof Svebilius, borgareståndets å nyo borgmästaren Olof Thegner samt bondeståndets Didrik Christersson från Upland.
Den kungliga propositionen, hvilken konungen dagen före riksdagens öppnande hade »låtit uppläsa» för rådet, innehöll hufvudsakligen en redogörelse för den utländska politikens skiften efter sista riksdagen samt en begäran dels om ständernas yttrande, huru, om oro yppades i anledning af de politiska förhållandena i andra länder, fäderneslandets säkerhet bäst skulle kunna tillgodoses, dels att de ville öfverlägga om de tjenligaste medlen till krigsmaktens förstärkande.
Hvad i denna proposition var blott i allmänna ordalag angifvet blef närmare bestämdt genom den s. k. hemliga propositionen, som den 9 Oktober aflemnades till sekreta utskottet, hvars ledamöter, till ett antal af 66 (22 från adeln och lika många från hvartdera af preste- och borgarestånden), äfven nu tillsattes af konungen. Bland adelns ledamöter tillhörde de fleste det konungska partiet vid 1680 års riksdag, såsom Axel Wachtmeister, Conrad Gyllenstierna, Hans Georg Mörner, Robert Lichton, Per Örneklou, Jakob Gyllenborg m. fl., men konungen hade likväl der lemnat plats äfven för åtskilliga af motpartiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
