Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskulden vid närmare undersökning funnits så stor, att utvägar till dess förminskande måste vidtagas i vida större omfattning än med tillgängliga medel kunde ske. Den hade åsamkats genom anlitande af en oräknelig mängd enskildes bistånd, hvilka för statens behof lemnat dels penningar, dels varor, och det hade fordrats ganska långvariga och vidlyftiga undersökningar för att med säkerhet bestämma de rätta beloppen. Vid 1680 års riksdag hade skuldsumman beräknats till 120 tunnor guld, men vid 1686 års början utvisade det då fulländade liqvidationsarbetet, att den i verkligheten uppgick till 400 tunnor guld eller 40 millioner d. s,, en skuldsumma, som i förhållande till summan af dåvarande kontanta statsinkomster, 3 till 4 millioner d. s., måste synas oerhörd.
Riksdagen öppnades den 14 Sept. Till landtmarskalk utsåg konungen hofkansleren Erik Lindsköld. Det var första gången en ledamot af riddarhusets tredje klass, tillika en man af ofrälse börd, fått uppdraget att träda i spetsen för ridderskapet och adeln, och detta uppdrag fullgjorde Lindsköld ej blott till konungens, utan äfven till ståndets nöje. Talman för presteståndet var åter erkebiskopen Olaf Svebilius, för borgareståndet justitieborgmästaren i Stockholm Daniel Caméen och för bondeståndet hemmansegaren Peder Olofsson från Upland.
Äfven nu meddelades ständerna en dubbel kunglig proposition – en offentlig, som i allmänna ordalag skildrade ställningen till främmande makter såsom bättre an tillförene, men ännu eftertänklig, och angaf såsom hufvudföremål för ständernas öfverläggningar att uppgifva utvägar för statsskuldens afbetalande, äfvensom för handelns och näringarnas upphjelpande, samt en hemlig, stäld till sekreta utskottet och närmare utvecklande hvad i den offentliga antyddes.
Den hemliga propositionen motsvarade så väl berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, som den kungliga propositionen om statsverkets tillstånd och behof, vid riksdagarne nu för tiden. Den omnämnde i första rummet utrikes angelägenheterna. Ställningen, ehuru bättre än tillförene, var dock ingalunda utan faror. Man kunde väl hoppas fredens bibehållande, men blott efter underhandlingar, understödda af rustningar, hvarföre manskapet och förråden i de tyska landskapen måste förstärkas och Sverige vara väl rustadt till sjös. Staten för Sverige och Finland hade nu i det närmaste kommit i jemvigt, och svenska besittningarnas stater buro sig någorlunda derigenom att några deribland fingo understödja andra. Fästningarna voro till en del återuppbyggda och väl försedda, hvartill medel hufvudsakligen anskaffats genom reduktionen. Rytteriet hade återvunnit sin styrka och det fasta knektehållet var infördt i en stor del af riket, hvarigenom säkerhet vunnits att äfven få fotfolket fulltaligt. Krigsbefäl och landstat aflönades med hemmansräntor, och man var nu sysselsatt med införandet af samma aflöningssätt för kollegierna och rikets högre embeten. Flottan var till en stor del nybyggd, och sjöförsvaret hade återfått de flesta af sina förlorade hemman. En betydande del af statsskulden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
