Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkommit derigenom att embetsmännen ej fått uppbära sina löner, och en hög ränta hade flerdubblat skuldens ursprungliga belopp. Det vore således af stor vigt, att embetsmännens innestående löner ofördröjligen betaltes, och likaledes borde ständerna öfverväga huru de ännu återstående pantegodsen skulle blifva inlösta. En särskild bevillning för utomordentliga behof vore fortfarande erforderlig, men, om skuldsumman förminskades och dels pantegods, dels andra gods hemfölle till kronan, skulle den ordinarie staten kunna lemna sådana öfverskott, att en dylik särskild bevillning framdeles ej blefve behöflig.
Innehållet af denna proposition antydde sålunda, att utvägarna till statsskuldens betalande skulle blifva denna riksdags hufvudsakligaste öfverläggningsämne. De politiska frågorna voro ock vid de föregående redan undangjorda, och, likasom dessa varit politiska, blef denna en liqvidations-riksdag.
Redan dagen efter riksdagens öppnande begynte öfverläggningarna så väl i ståndens plena som i sekreta utskottet, hvars ledamöter äfven nu voro tillsatte af konungen. Vid uppläsningen å riddarhuset af den kungliga propositionen fann man, att öfverläggningarna om den del deraf, som rörde näringarnas upphjelpande, icke lämpade sig för en så talrik församling, hvarföre adeln beslöt för detta ändamål tillsätta ett särskildt utskott, hvartill de öfriga stånden inbjödos att äfven utse ledamöter.
Sekreta utskottet var likväl alltid riksdagens vigtigaste utskott och öfverläggningarna der i allmänhet vida innehållsrikare än i stånden. Det hade nu mer än 70 ledamöter, bland hvilka Jakob Gyllenborg var den egentligen ledande. Henrik Falkenberg och Jakob Fleming, kände från de föregående riksdagarna och från stora kommissionens verksamhet, voro äfven nu ledamöter af utskottet och likaså Robert Lichton och Olof Thegner, ehuru denne ej längre var borgareståndets talman. Amiral Clerck var insatt i utskottet för att lemna upplysningar om flottans tillstånd, Erik Dahlberg om fästningarnas och Anders Lindhjelm om drätselns. Per Sparre och Johan Rosenhane, jemte några få mindre bekante af adelns ledamöter, representerade det förra motståndspartiet och Axel Wachtmeister det konungska vid 1680 års riksdag, ehuru han sedan dess blifvit betydligt hofsammare. Presterne, borgarena och bönderne läto sällan sig höras, utom i bevillningsfrågor. De våldsamma stridernas tid var förbi, och utskottets förhandlingar leddes i fredsam anda af den liflige, talföre, godlynte landtmarskalken.
Första öfverläggningsämnet utgjorde de utländska förhållandena, hvilka icke särdeles länge upptogo utskottets tid. Det aflemnande ett särskildt svar angående dessa, hemställande till kongl. maj:t hela den utrikes politikens förande, »i den underdåniga tillförsigt, att hans maj:t så hädanefter som hittills skulle söka i det längsta bibehålla freden.»
Derefter kom ordningen till bevillningsfrågorna, och en mängd olika system för beskattning kommo dervid till tals. Johan Rosenhane föreslog en förmögenhetsafgift efter Hollands exempel, så att hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
