Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till landtmarskalk utnämndes hofkanslern Nils Gyldenstolpe. Preste-och borgareståndens talmän voro, likasom under nästföregående riksdag, erkebiskopen Olof Swebilius och justitieborgmästaren Daniel Caméen. Talman för bondeståndet var Gudmund Jonson
från Bjärke härad i Vestergötland.
Äfven nu afläts en offentlig kunglig proposition, som egentligen rörde endast de utländska förhållandena och äfven detta blott i allmänna ordalag, samt en hemlig till sekreta utskottet, i hvilken utförligt redogjordes för de hafda förhandlingarna med utländska makter så väl som för åtgärderna i afseende å rikets inre angelägenheter – för reduktionens verkställande, för alla de särskilda kommissionernas arbeten, för åtgärderna till näringarnas förkofran, för indelningsverkets fortgång och för bevillningarnas användande. Landthären utgjorde nu nära 64,000 man, flottan räknade 28 linieskepp och 8 fregatter, förande 2,200 kanoner, drätselns ställning var sedan sista riksdagen betydligen förbättrad och mer än hälften af statsskulden försvunnen, så att den från 40 millioner d. s. nedgått till 19 millioner. Kostnaden för en ny krigsrustning förmådde statsverket dock ej bära utan ny bevillning, i hvilket hänseende konungen föreslog: 1) att de vid 1686 års riksdag utlofvade tvänne års kontributioner i händelse af krig måtte ofördröjligen vara i beredskap; 2) att ständerna måtte påtaga sig ännu en sådan kontribution och laga så, att den genom banken eller på annat sätt genast må kunna lyftas; 3) att lilla tullen och accisen måtte fortfarande under några år förhöjas till fästningarnas upphjelpande; 4) att, då konungen måst låna 400,000 d. s. af de medel, som vid föregående riksdagen voro anslagna till gäldande af bankens fordran, ständerna ville bestämma »huru banken nu må sin förnöjning undfå», samt 5) att, enär stämplade pappersafgiften så föga inbringat, ständerna måtte rådgöra om utvägen att tillfredsställa dem, som ännu hade löner innestående.
Adeln hade talrikt infunnit sig vid riksdagen, så att första klassen räknade 57, den andra 15 och den tredje 185 ledamöter. Af presteståndet voro 52 tillstädes, af borgareståndet omkring 80. Sekreta utskottet hade denna gång 88 ledamöter – 38 af adeln, 28 af preste- och 22 af borgareståndet, jemte de tre talmännen – tillsatta såsom vanligt af konungen, och landtmarskalken var der ordförande, likaledes efter vanligheten.
Den 8 Februari började sekreta utskottet sina öfverläggningar och sysselsatte sig först med förhållandena till utländska makter. Man blef snart ense om ett svar i samma riktning som den kungliga propositionen. Ställningen vore sådan, att man måste göra sig beredd på ett krig, ehuru utskottet hoppades att, genom den Högstes bistånd, fred skulle bemedlas; »men», heter det slutligen, »som vi finne oss ofullkomlige att häri få döma som sig bör, så kunne och böre vi tryggeligen hemställa kongl. maj:t allt detta, att deri göra som sakerna fordra, till sitt rikes och sina trogne undersåtars välfärd och försvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
