Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan utskottet i detta svar uttryckt sitt erkännande af rustningars nödvändighet måste nästa öfverläggningsämne blifva att härtill bereda medel. En företedd beräkning af kostnaderna för krigsrustningar till lands och sjös under fem månader slutade sig å 2,700,000 d. s. Härtill voro för tillfället endast 400,000 d. s. att tillgå. De båda bevillningar, ständerna vid den föregående riksdagen åtagit sig i händelse af krig, ansågos böra utgå utan att erfordra nytt riksdagsbeslut samt beräknades att uppgå till 1,800,000 d. s., men de måste vara tillgängliga genast, och härtill erfordrades de nu samlade ständernas medgifvande. Det ansågs likväl omöjligt, att två så dryga bevillningar skulle kunna utgöras så snart, att kostnaderna för rustningarna redan under våren kunde dermed bestridas; dock gick man så långt man kunde för att göra medlen snart tillgängliga. Alla tre stånden inom utskottet beslöto, att båda bevillningarna skulle utgå under det löpande året 1689, den första redan i Mars, den senare i Oktober eller November. Adeln erbjöd att genast på sin kredit upplåna 200,000 d. s. och ansvara för intresset, till dess första kontributionsterminen utginge. Skulle konungen före Oktober behöfva upplåna medel i afräkning å adelns bevillning, ville ståndet bestå räntan derå. Borgarena önskade att, om upplåning blefve nödvändig, öfverlemna den till kongl. maj:t, då ståndet ville ansvara för räntan. Presterne nämnde ingenting om upplåning eller ansvar för räntan.
Derefter företogs inom utskottet andra punkten i den hemliga propositionen, och alla tre stånden förenade sig att till år 1690 i Oktober bevilja en enkel kontribution, sådan som vid 1686 års riksdag. Behöfde konungen före denna tid upplåna dessa medel, så skulle ständerna erlägga ränta å det upplånade.
Den 13 Februari föredrogos i ståndens plena de beslut, som i utskottet blifvit fattade rörande de båda första punkterna i den kungliga propositionen. På riddarhuset biföllos dessa beslut genast, nästan utan någon diskussion. I presteståndet gaf erkebiskopen tillkänna, att han vid enskildt företräde hos konungen förgäfves sökt för ståndet utverka frihet från räntan å bevillningen för 1690, i fall den komme att på förhand upplånas, hvarefter så väl presteståndet som borgareståndet godkände utskottets beslut utan annan förändring, än att terminen för 1690 års kontribution bestämdes till November i stället för Oktober. Mera motsträfvige voro bönderne, som bådo att blifva förskonade från de båda första bevillningarnas inbetalande tills årets gröda inkommit; »intresset förstodo de sig ej på» och ville lika litet utgöra något sådant som erlägga någon bevillning för 1690. Genom en särskild deputation till konungen utverkade de hans samtycke att först i Oktober få utgöra båda bevillningarna för 1689. Den för 1690 åtogo de sig först efter en hel veckas öfverläggningar.
Tredje, fjerde och femte punkterna i den kungliga propositionen biföllos utan svårighet så väl i utskottet som af ständerna, och sålunda beslöto nu ständerna att låta förhöjningarna i lilla tullen och accisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
