Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linieskepp, 4 fregatter och 6 smärre fartyg, hvilka dock icke alla voro i tjenstbart skick. Befälet öfver denna flotta fördes då af Hans Wachtmeister, som 1679 utnämndes till amiral-generallöjtnant och näst under riksamiralen Gustaf Otto Stenbock fick hela styrelsen öfver flottan samt särskildt uppdraget att förestå skeppsbyggeriet och hafva tillsyn öfver anläggningen af den nya örlogshamnen i Bleking.
Erfarenheten under kriget hade visat, att Stockholm icke var rätta platsen för flottan. Isen i Stockholms skärgård, som om vårarna låg längre qvar än i södra Sverige och ute på hafvet, hade fördröjt flottans utlöpande, så att fienden under tiden kunde obehindrad härja de öppna svenska kusterna. Utseglingen ur denna skärgård var ock förenad med sådana svårigheter, att äfven sedan den var isfri, behöfdes ofta flera dagar, någon gång veckor, innan flottan kunde hinna ut på öppna hafvet, och slutligen voro äfven Sveriges södra kuster, så väl som Pomern, för hvilkas undsättning mot danska flottan, då den svenska sjömaktens farligaste medtäflare i Östersjön, denna sjömakt ofta behöfdes, så långt aflägsna från dess station, att denna del af Sveriges område en längre tid så väl på våren, innan svenska flottan hann utlöpa, som på senhösten, då den tidigare måste återvända, innan isen lagt sig i skärgården, icke kunde af flottan försvaras. Allt detta hade väckt tanken på flottans förläggande till någon hamn längre söderut, der den icke vore utsatt för dessa olägenheter. Under de båda sista vintrarna medan kriget varade hade ock Wachtmeister lagt flottan under Kalmare fästnings kanoner; men man önskade dock finna en lämplig örlogshamn ännu längre söderut, och Carlshamn var först i fråga, men då det fans svårare att försvara, föreslog Wachtmeister att förlägga flottan vid Trotsö, nära sydöstra hörnet af Bleking. Enligt sägen skall Wachtmeister erhållit anvisning på denna hamn af två bönder från Nättraby, som blifvit dömde till döden för sjöröfveri och hvilka, då Wachtmeister besökte Listerby, der de afvaktade sin afrättning, anhållit att i en för flottan vigtig angelägenhet få tala vid honom. Han hade då besökt dem och de lofvade att gifva anvisning på en förträfflig hamn, om amiralen ville utverka deras benådning. Vilkoret antogs och de uppgåfvo viken vid Trotsö, hvilken derefter undersöktes af Wachtmeister och generallöjtnanten Stuart. Båda funno platsen lämplig, och Wachtmeister ansåg den hafva företräde framför alla andra, som voro i fråga till station för flottan.
Detta hans förslag mötte dock i början icke så litet motstånd. De fleste af flottans befäl önskade helst stanna i Stockholm, der de hade flerfaldiga förbindelser och der dessutom alla anstalter för flottans underhåll och nybyggnad redan funnos, hvarigenom högst betydande kostnader kunde besparas. Andra åter förordade Kalmar, der man hade både en stad och en stark fästning. Den då så inflytelserike Johan Gyllenstierna talade för sin älsklingsplats Landskrona; men Wachtmeister förmådde dock konungen att sjelf taga Trotsö i betraktande, och i Nov. 1679 reste konungen dit, åtföljd af Johan Gyllenstierna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
