Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af regeringen ordnade och sedermera erhållit en fast lönestat, som under Carl XI:s regering blifvit ökad med nya anslag. Äfven derefter voro visserligen lärarelönerna ganska knappa, men då samtliga lärarne betraktades såsom ämnessvenner för kyrkan och de i allmänhet voro bättre än det lägre presterskapet i tillfälle att göra sig kända af biskopar och konsistorier, kunde de ock räkna på snar befordran inom kyrkan, och lärareplatserna voro derföre alltid eftersökta.
Skolordningens genomförande berodde af biskoparnes nit och kraft samt deras omsorg att förse läroverken med skickliga lärare; men i sjelfva ordningen fann man åtskilliga brister, dels i dess uppställning, dels i följd af sedermera förändrade förhållanden, och man blef mer och mer betänkt på att åstadkomma en ny. Biskop Gezelius i Åbo inlemnade vid 1682 års riksdag förslag till en sådan, som underkastades presterskapets granskning. År 1689 infordrade konungen presterskapets utlåtande öfver ett förslag, som då öfverlemnades till detsamma och hvilket granskades af ett utskott. Slutligen blef den 31 Januari 1693 en ny skolordning af Carl XI utfärdad.
I denna skolordning bibehölls den förra indelningen i gymnasium och skola. De hade fem klasser, men den år 1649 införda skrifvare- eller apologistklassen uteslöts. Lektorernes antal och ämnenas fördelning dem emellan var hufvudsakligen densamma som 1649, men de adjunkter, som då medgåfvos gymnasierna, uteslötos. Hebreiska språkets lärande, hvari 1649 års skolordning lemnade valfrihet, var nu ovilkorligen föreskrifvet. Den i förra skolordningen lektorn i historien gifna föreskrift att meddela sina lärjungar någon försmak af statsvetenskaperna och af svenska lagarnes grunder var nu utesluten, likasom äfven den att öfva ungdomen i uppförande af de romerska skaldernes komedier och i allmänhet omtalas härefter icke att skådespel blifvit af skolungdom uppförda. I stället ålades lektorn i historien att undervisa i ethik och politik.
Tillsynen öfver läroverken ålades biskopar och konsistorier samt i de städer, som voro aflägsna från biskopssätet, prosten eller kyrkoherden, dock såsom underordnade inspektörer. Lektorer och rektorer, som dittills varit tillsatte af biskopar och konsistorier, skulle nu af dessa föreslås hos konungen och af honom utnämnas. För behörighet att kunna föreslås till dessa befattningar fordrades att hafva minst i två eller tre år studerat vid universitet. Helst borde sådana föreslås, som voro från det stift, hvarinom gymnasiet eller skolan voro belägna. Kolleger vid skolorna skulle, på rektors förslag, nämnas af biskop och konsistorium.
Ännu mera än förut ansågs skolans ändamål vara att endast gifva en lärd bildning. Till studiers fortsättande skulle ingen annan uppmuntras än den, som »dertill synes beqväm;» alla öfriga skulle »tillhållas och förmanas, efter som Gud hafver gifvit hvarjom och enom hug och ämne, antingen till krigstjensten, köpenskap, åkerbruk, handtverk eller andra lofliga handlingar». Behofvet af en mera allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
