Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med verstillverkning, hvilken af honom drefs såsom ett yrke, men under hvars utöfning han dock röjde omisskänliga skaldeanlag, hvilka, bättre utvecklade, kunnat göra honom till en af den tidens främste skalder. För ett till firande af landshöfdingen Conrad Gyllenstiernas och Christina Ulfsparres bröllop författadt qväde, hvilket han lät trycka under titel »Giljareqval», men hvari brudparet trodde sig finna åtskilliga opassande anspelningar på deras förhållande till hvarandra, blef han häktad i slutet af året 1669 och efter någon tids fängelse ålagd att på år och dag aflägsna sig från Stockholm. Han förföll sedermera för hvarje år allt mera både i liderlighet och fattigdom, så att han slutligen inhyste sig i ett lusthus på Södermalm, utan annat bohag än ett bläckhorn, några ark papper och en halmkärfve till sängplats. Under besök på en källare vid Kindstugatan i Stockholm råkade han i ordvexling med en löjtnant Arvid Storm, som i hettan drog värjan och gaf skalden ett styng, hvaraf han afled några timmar derefter i Augusti 1674. Några år efter hans död utkom 1688 en samling af hans dikter under titel »Helicons blomster, plockade och vid åtskilliga tillfällen utdelta af Lucidor den olycklige», hvilka, jemte många andefattiga rimmerier, likväl tillika innehålla icke så litet, som vittnar om djup lågande känsla, än frambrytande i vild glädtighet, än i bitter, förtviflad klagan, en liflig, stundom yrande inbillning och mycket välde öfver formen. De bästa af hans dikter äro dock hans psalmer, som, ehuru erforderligen omarbetade, återfinnas under numren 463, 465 och 467 i vår nuvarande psalmbok.
Den andeliga lyriken, som framträdde i den nya psalmbok, hvilken af konungen stadfästades och påbjöds till efterlefnad 1695, utgör en särskild del af den svenska vitterheten under detta tidskifte, väl förtjent att tagas i närmare betraktande. Renlärighet och religiöst allvar voro visserligen de öfvervägande beståndsdelarne deri, men tillika fans dock der mycket, icke blott lifvande för andakten och den religiösa känslan, utan äfven tillfredsställande det poetiska sinnets fordringar, och i allmänhet har denna andeliga lyrik mera än den öfriga bibehållit sig njutbar för en nyare tid.
Bland dessa psalmförfattare bör i främsta rummet nämnas Haqvin Spegel, Carl XI:s hofpredikant, sedermera biskop i Skara, så i Linköping och slutligen erkebiskop, hvars verksamhet såsom en af svenska kyrkans mest framstående styresmän under detta tidskifte vi i det följande skola taga i betraktande, men här sysselsätta oss endast med hans andel i 1695 års psalmbok. Han egnade sig tidigt åt denna diktart, och de psalmer, han i yngre år utarbetat, infördes gemensamt med flera af Erik Lindsköld författade i den så kallade barnabibeln. Under sitt vistande på Gotland 1683 öfversatte han en mängd af konung Davids psalmer samt lemnade sedermera alla, dem han utarbetat, åt den nämd, som hade att utgifva den nya psalmboken. Deri infördes 38 af Spegel författade, 21 öfversatta och 2 förbättrade psalmer, af hvilka icke mindre än 30 öfvergått i vår nuvarande psalmbok (numren 33, 75, 98, 110,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
