Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monolog af Hercules, och här och der äro inskjutna några sånger af Columbus, hvarförutom en balett »i 4 inträden» blifvit tillagd, men utan sång.
Samma år gafs på konungens femtonde födelsedag äfven en af Erik Lindsköld författad balett, kallad »Den stora Genius», i fyra öppningar, benämnda efter mennisko-åldrarna – barndomen, ungdomen, mandomen och ålderdomen – hvardera i fem inträden. En mängd mytologiska och allegoriska personligheter framställa eller antyda der den unge konungens barndom och ungdom, samt hvad som förestår honom vid mognare ålder. Innehållet är temligen osammanhängande, men stycket är rikt på verser, ovanligt välljudande för den tiden, och har äfven flera ställen, vittnande om icke ringa qvickhet och fyndighet.
Sjelf fick Lindsköld, när han blifvit en mäktig och inflytelserik man, lofprisare i en Daniel Walerius, som tillegnade honom ett stycke, kalladt »Sång- och fägne-gudinnornas nyligen uppslagna tjäll under den store Atles blomstrande Lind på den svenska Parnasso i Nordanland», hvilket uppfördes 1688, på Lindskölds namnsdag (Eriksdagen), den 18 Maj. Om författaren känner man endast, att han var prestson från Mora i Dalarne, men det tyckes icke varit första gången han uppvaktat Lindsköld med sina snillefoster, ty i sin tillegnan förklarar han, att »hans excellenses nådestrimmor så vederqvickt hans Thalia, att han nu fördristar sig åter framträda för hans excellenses blida ansigte».
Af en annan dramatisk lofprisare Isak Börk fick Lindsköld följande året, likaledes på sin namnsdag, en dylik fägnedikt, med ännu ståtligare, ehuru något osammanhängande titel: »Ärans oförliknelige och lagerlikt grönskande Linder, bland hvilka den nordiska Mæcenas, till vördsam fägnad på dess lyckeligen öfverlefde namnsdag, som är den 18 Maj år 1689, blef af det der sammastädes hållna gudamöte följande skalder framstälte och i djupaste underdån-ödmjukhet öfverräckte af J. B».[1]
Någon svensk dramatisk skald med framstående förmåga företedde detta tidskifte lika litet som det föregående, och den svenska dramatiken var i sjelfva verket ingenting annat än ett återljud af den dramatiska smak, som för tillfället var i andra länder rådande. Vid slutet af Carl XI:s regering hade emellertid skoldramatiken upphört och hofdramatiken mer och mer rönt inflytande af den franska dramatik, som denna tid genom Corneille, Racine och Molière hade sin glansperiod samt efter hand sträckte sin inverkan till största delen af Europa och redan då äfven till Sverige.
Tonkonsten hann i Sverige under Carl XI:s regering och äfven långt senare ännu ingen sjelfständig utveckling, men blef icke heller alldeles försummad. Redan på Carl XI:s tid hade Johan Torstenius från Småland komponerat psalm-melodier, hvilka senare kännare funnit ega mycken förtjenst. Under Christinas regering hade smaken för musik börjat mer och mer sprida sig. Jonas Columbus (f. 1586, d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
