Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oviljan mot denna samhällsklass nått sin höjd hos de öfriga, som sett adelns makt och rikedom ständigt ökas och som allt mera hotades af ett adelsvälde, hvilket redan upphäft jemlikheten inför lagen och blifvit mer och mer fruktansvärdt för den talrikaste samhällsklassens, allmogens, frihet och sjelfbestånd. Emellertid, om också adelns rättigheter och anspråk voro större än någonsin, var dock dess anseende redan icke så litet i aftagande. Dess förtjenster, som under den förra förmyndarestyrelsen väl kunde anses motsvara dess anspråk, stodo under den senare påtagligen icke i något rättvist förhållande till dessa. Adeln hade dessutom blifvit mer och mer söndrad inom sig. Utom den sedan gammalt fortfarande söndringen mellan högadeln och lågadeln, hvilken senare såg med ständigt växande afund och ovilja den förra mer och mer uteslutande komma i besittning af alla större förläningar och alla embeten af något anseende, var äfven högadeln inom sig söndrad i mot hvarandra fiendtliga partier, som icke skydde några medel att störta hvarandra, och dessutom fans hos den öfriga adeln icke så litet afund och agg mot grefvarne och deras företrädesrättigheter.
När, under sådana förhållanden, Carl XI tillträdde regeringen, biträdde honom De la Gardie, såsom vi förut visat, att frigöra sig från rådets inflytande; men, väl inkommen på denna bana, dröjde konungen icke att frigöra sig äfven från sin ledare derå och bistods dervid nitiskt af alla dennes fiender. Så blef under 1675 års riksdag De la Gardie störtad af rådspartiet, lågadeln och ofrälsestånden; men det var icke nu rådspartiet, som kom till makten, utan konungen, som mer och mer uteslutande tog den i besittning, till dess, vid 1680 års riksdag, lågadeln och ofrälse stånden förenade sig att uttryckligen lägga den i hans hand. Slutligen, vid 1682 års riksdag, kom ordningen till lågadeln att finna konungen och ofrälsestånden mot sig förenade, och så blef det konungamakten, som utgick segrande ur dessa strider mellan adeln och ofrälse stånden samt mellan adeln inbördes.
Redan innan denna seger var afgjord, hade konungen gjort den ena inskränkningen efter den andra i adelns friheter. Den 1671 påbudna adeliga gårdsrätten, som framkallat så mycket missnöje hos de ofrälse stånden, upphäfdes 1675. Adelns ofta missbrukade patronatsrätt vid prestlägenheters bortgifvande inskränktes. Dess bönder och torpare ålades att likasom skattebönderne deltaga i skyldigheten att underhålla vägar, broar och åtskilliga byggnader, från hvilken de förut varit befriade. Gref- och friherrskapen samt frälsegårdar i allmänhet förpligtades att, lika med rikets öfriga inbyggare, underhålla trupper vid deras tåg genom landet. Rangordningen utsträcktes ända ned till kaptensgraden och en mängd ofrälse embetsmän förklarades för adeliga vederlikar, hvarigenom bördens värdighet nedsattes under tjenstens. Förut hade ofrälseman, som förfört adelig jungfru, icke fått taga henne till äkta, men detta tilläts af Carl XI, som i allmänhet sökte befordra de särskilda samhällsklassernas sammansmältning.
Dessa inskränkningar voro likväl ännu af mindre betydenhet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
