Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom förmyndare-räfsten blef högadeln och genom reduktionen adeln i allmänhet beröfvad största delen af sin rikedom och den öfverlägsenhet i samhällsställning den derigenom egt. Hade adeln förut missbrukat sitt inflytande och obilligt tillvällat sig företräden framför de öfriga samhällsklasserna, så träffades den nu af en efterräkning, som äfven i mycket var obillig, och om man, å ena sidan, icke kan neka, att Carl XI:s hårdhändta förfarande mot adeln lände till båtnad för samhället i det hela, så är det, å andra sidan, lika obestridligt, att detta förfarande vid flera tillfällen öfverskred både rättvisans och billighetens fordringar samt att den samhällsnyttiga öfvergången både bort och kunnat göras mindre brådstörtad och förstörande för dem, som träffades deraf.
Medan Carl XI sålunda fråntog adeln flera af dess rättigheter och en stor del af hvad den betraktade såsom sin egendom, ökade han dess antal och det i sådan grad, att det väl synes antyda en beräkning att göra den adeliga värdigheten mindre ansedd i samma mån den blef lättare att erhålla. Från sitt tillträde till regeringen 1672 till sin död 1697 ökade Carl XI grefvarnes antal från 21 till 43, friherrarnes från 55 till 107 samt adelsmännens från 826 till 1,349. Några förläningar till upprätthållande af sin nya värdighet erhöllo dock ej dessa nya grefvar, friherrar och adelsmän. Då gref- och friherreskapen indrogos, förbjöds äfven att i de adeliga titlarna omnämna dessa förläningar, likasom i allmänhet att skrifva sig till någon annan fastighet, än som var familje-egendom. Äfven har man anmärkt, att bland dem, åt hvilka Carl XI förlänade greflig värdighet, voro 7 af svensk och 15 af utländsk härkomst, likasom af hans friherrar 16 af svensk och 36 af utländsk. Det tycktes således som om han, på samma gång han genom det ökade antalet af dessa värdigheters innehafvare ville nedsätta deras värde, tillika röjde en viss obenägenhet att medelst nya värdigheter gifva någon lyftning åt den af honom så djupt nedsatta svenska adeln.
Genom allt detta blef, under Carl XI:s regering, adelns samhällsställning nästan alldeles förändrad. Den var visserligen ännu till namnet rikets första stånd och erkändes såsom sådant äfven i samhällslifvet; men dess politiska inflytande hade upphört, adeln öfverröstades vid riksdagarna af de ofrälse stånden och täflade derefter med dem i underdånighet mot konungen. Med sin rikedom förlorade den äfven utvägarna att genom högre bildning bereda sig företräde framför de öfriga samhällsklasserna, och då den tillika var alltför högdragen att låta sina barn deltaga i den offentliga undervisningen, blef en stor del af adeln i bildning underlägsen dessa. Man finner också, att de fleste bland Carl XI:s mera framstående embetsmän voro af ofrälse börd, som af honom eller under förmyndarestyrelsen blifvit adlade, och mot slutet af hans regering var det snarare hos den nya än hos den gamla adeln, man fann den öfverlägsna bildningen. På slagfältet visade adeln visserligen ännu alltid samma oförskräckthet, som tyckes svensken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
