Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelen, Svanen och Markattan, samt å ett »extra-ordinarie apotek» å Södermalm att uteslutande idka apotekarerörelse i hufvudstaden, »och skulle ingen materialist, oculist, operatör, bruchssnidare, badare, sockerbagare och kryddekrämare vara berättigad att försälja några medikamenter, kanel- eller andra distillerade vatten, bröstkakor, viol-, rosen- eller andra syruper.» I Januari 1677 bekräftades bryggare-embetets i Stockholm privilegier. I Februari 1679 erhöll »gross- och hofsmeds-embetet» i Stockholm bekräftelse på den åtskilnad magistraten bestämt och kommerskollegium 1671 stadfästat mellan detta och klensmeds-embetet. I Mars 1680 bekräftades kopparslagare-embetets privilegier. I Februari 1681 erhöll »stakemakare-embetet» i Stockholm kongl. maj:ts resolution, att »ingen må kladda» i dess handtverk, men kongl. maj:t fann ej görligt att privilegiera stakemakare framför andra till gammal metalls uppköpande. Under året 1682 fingo logarfvare- och knappmakare-embetena i Stockholm bekräftelse på sina privilegier, äfvensom hof- och grofsmederna på sin skråordning samt sadelmakare-embetet i Malmö rättighet att utgöra ett skrå. Remsnidare-embetet, som ifrigt bestridt att blifva förenadt med sadelmakare-embetet, ålades likväl genom en kongl. resolution af den 1 September 1682 en sådan förening. Klagomålen öfver adelns handtverkares intrång i stads-handtverkarnes arbeten fortforo, och ömtåligheten å de senares sida i detta hänseende gick ända derhän, att då rikskanslern De la Gardie hos en vagnmakare i Stockholm bestält en ny vagn och på denne vagnmakares egen begäran låtit en sin i vagnmakeri kunnig handtverkare biträda vid arbetet, för att få vagnen fortare färdig, blefvo Stockholms-mästarens yrkesbröder högeligen förtörnade häröfver, pliktfälde dena medgörlige vagnmakaren och förklarade, att de icke vidare ville med honom dricka ur samma kanna. Stadshandtverkarne hade äfven lyckats utverka förbud mot allt idkande af handtverk på landet, men 1686 återfingo likväl församlingarna sin förra rättighet att hafva egna sockenhandtverkare. Dessas rörelse hölls dock noga inskränkt inom vissa bestämda gränser, och 1689 befalde konungen att den sockenskomakare, som understod sig göra skor åt knektarne, skulle sjelf utskrifvas till knekt, samt att den knekt, som företog sig att utöfva något yrke på egen hand, skulle straffas med gatlopp.
Oaktadt detta skråtvång i flera hänseenden verkade menligt på näringarnas utveckling, gick dock denna småningom framåt under det ovanligt långvariga fredstillståndet. På landets hufvudnäring jordbruket utöfvade reduktionen en ganska vigtig inverkan, emedan derigenom föranleddes, att en betydande del af Sveriges jord efterhand från adelns öfvergick i böndernas ego, af hvilka den i allmänhet bätre sköttes, ehuru visserligen de icke förmådde åstadkomma några arbeten af större omfattning för jordbrukets förbättrande. Att allmogen vilkor under Carl XI:s regering väsendtligt förbättrades, måste likväl alltid lända till afgörande fördel för svenska jordbruket, om ock de välgörande följderna först småningom blefvo märkbara. Svåra missväxter i flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
