Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronan åt bergsverken, till en början utan ersättning, och bergshandteringens beskattning blef också bättre ordnad än förut.
Jernförädlingsverken erhöllo nu äfven större utveckling och gynnades medelst hvarjehanda privilegier. Kanongjuterier drefvos i större skala, sedan handeln med kanoner blifvit frigifven och ej längre uteslutande drefs af regeringen. Clas Döpken, adlad med namnet Ankarström, anlade 1676 Söderforss’ ankarsmedja, som innan kort icke allenast försåg med ankare hela svenska flottan, utan äfven kunde utskeppa ett stort antal deraf till andra länder. David Braun fick 1681 privilegium på gjutning af stålspeglar för fyrarnes behof; assessor Utterkloo att gjuta statyer och bröstbilder af hvarjehanda storlek; räntmästaren Schönberg år 1684 att gjuta takplåtar; grefve Pontus De la Gardie att förfärdiga »allehanda kuriöst gjutgods»; Christofer Geijer att tillverka hvarjehanda husgeråd af jern o. s. v. Vid Jäders bruk i Vestmanland var för kronans räkning en stor jern- och stålmanufaktur-fabrik anlagd.
Messingstillverkning drefs vid Skultuna, Wellinge, Norrköping, Nyköping, Gusum, Bjurfors och Nacka, men alla dessa messingsbruk ledo af bristande koltillgång. De hade af kronan erhållit 40,000 rdr i understöd; men när de 1676 skulle lemna förskott till flottans utrustande, fördes mycken klagan öfver deras förfall. Årligen tillverkades omkring 4,000 skeppund messing, men prisen voro så höga, att en lybeckare, som införde och förtullade samma vara, kunde lemna den till lägre pris.
Bergslagen voro sju: 1) Östra och vestra Dalarnes; 2) Uplands, Roslagens och Vestmanlands; 3) Nora, Lindes, Leeke, Lerbecks och Carlskoga; 4) Vermlands och Dals; 5) Södermanlands, Östergötlands och Smålands; 6) Skånes, hvartill äfven hörde Kronobergs län i Småland, samt 7) Finlands, hvardera under inseende af en bergmästare, för hvilka en utförlig instruktion blifvit utfärdad 1669. Att förarbeta dålig malm var strängt förbjudet. Hvarje härd och hammare ålades 1671 att antaga en särskild stämpel, och allt jern, som utfördes, skulle underkastas en noggrann pröfning och besigtning af särskilda edsvurne vräkare. Det dåliga jernet tillföll kronan och skulle lemnas till amiralitetet för att användas till ballast, att det ej måtte komma till främmande länder och inverka menligt på omdömet om svenska jernet.
Alunverket i Andrarum hade 20 pannor. Kronan erhöll hvar 30:de tunna af tillverkningen och dessutom från 1682 för hvarje tunna 1 1/2 daler s. m. i accis, äfvensom särskild afgift måste erläggas vid utförseln, så att denna tillverkning var drygt beskattad.
Stenkolslagren vid Höganäs i Skåne upptäcktes mot slutet af 1660-talet, och bergskollegium gjorde sig all möda att bringa arbetena der i gång. Grefvinnan Maria Sofia De la Gardie, en syster till rikskanslern och enka efter riksrådet Gustaf Oxenstierna, hade emellertid hufvudsakliga förtjensten af Höganäs stenkolsverks bearbetning och förband sig, bland annat, att på Öland anlägga två fyrbåkar samt underhålla fyrningen i desamma med stenkol från Höganäs. Hon var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
