Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före aflemnandet af landshöfdingarne genomsedda, då vanligen utströks hvad de ej gillade. Sådant blef nu förbjudet; men väl hände det, att konungen sjelf gaf bönderne en eller annan snäsa för »deras onödiga riksdagsskrifvande», samt förmanade dem att hädanefter taga sig bättre till vara och ej blanda sig i det, som »deras stånd ej vidkommer.» De fingo nu i vigtigare frågor rörande rikets inre angelägenheter deltaga i sekreta utskottets öfverläggningar, hvarifrån de förut varit utestängda, och vid flera tillfällen visade konungen månhet om hägnandet af bondeståndets politiska rättigheter.
Den vigtigaste tjenst Carl XI gjorde Sveriges allmoge var dock dess befrielse från adelsväldet, som redan sträckte sig öfver en ganska stor del deribland och, om det fått fortgå i samma riktning som förut, skulle slutligen gjort hela svenska allmogen till adelns tjenare. Många tusen bönder på de kronan afhända godsen hade att till adeln betala sina räntor och skatter, hvarvid de voro underkastade allehanda prejerier dels af sina husbönder, dels och ännu mera af dessas fogdar, och det var icke lätt för bönderne att häri vinna rättelse, då lagskipningen utöfvades i första rummet af husbönderna efter adelig gårdsrätt och äfven i de högre instanserna af idel adelsmän. Genom reduktionen blefvo dessa bönder åter kronobönder och egare af de skattehemman, hvilkas räntor varit gifna åt adeln, fingo åter betala dem till kronan, äfvensom tillika den godtyckliga bestraffningsrätt, hvilken de adelige husbönderne förut egt att utöfva öfver sina underhafvande, nu afskaffades. För de ganska många, som sålunda upphörde att vara adelns undersåtar och åter blefvo fria medborgare, var detta ett steg af oberäknelig vigt, hvars följder utvecklade sig allt rikare efter det kungliga enväldets slut.
Det kan nemligen ej nekas, att om Carl XI befriade bönderne från det adeliga öfverväldet, så lät han i stället det kungliga i flera hänseenden falla rätt tungt öfver dem. Vid reduktionen eller i sammanhang dermed blefvo rätt många skattehemman förvandlade till krono, och äfven öfver de återstående tog sig konungen hvarjehanda nya rättigheter, hvilka skattebönderne förut ej varit underkastade. Så förbjöd han dessa att utan börd sälja sin egendom förr än den blifvit hembjuden till kronan; bestämde huru jorden borde vårdas och begagnas, huru många byggnader fingo uppföras, huru mycket timmer säljas, huru mycket skog svedjas, huru många drängar på hvarje jordlott antagas, o. s. v. I sistnämnda hänseende var för den jordbrukande allmogen i dess helhet stadgadt, att en bonde, som brukade ett helt hemman, ej fick begagna mer än två fullväxta och en halfväxt dräng; på ett tredjedels hemman blott en halfväxt arbetare, o. s. v. – på det kronan måtte få bättre tillgång på soldater och båtsmän. Hvart tredje år skulle husesyn hållas och en hvar, som brutit mot dessa föreskrifter, pliktfällas. Allmogen från Vesterbotten förbjöds att flytta till andra svenska län, samt den i Finland och Åland att, utan vederbörande landshöfdings tillstånd, flytta öfver till Sverige, vid ett års fästningsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
