Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den, som härtill gjorde sig skyldig, och 50 d. s. plikt för den, som herbergerade honom, »ty», hette det, »genom sådana utvandringar skulle en af naturen mindre gynnad landsort snart blifva öde.»
Det var således ett ganska strängt förmynderskap Carl XI utöfvade öfver svenska allmogen, men det var snart öfvergående och äfven i flera hänseenden nyttigt för allmogen i dess helhet, ehuru tryckande för de enskilde. De fördelar åter, hvilka han beredde denna Sveriges talrikaste samhällsklass, voro bestående samt växte alltmera, ju mer de nya förhållandena hunno utbilda sig, och man kan väl säga, att svenska allmogens hela samhällsställning blef genom Carl XI omskapad.
Ännu mot slutet af hans regering rådde dock mycken råhet och mycket sjelfsvåld bland allmogen, synnerligast i de från hufvudstaden aflägsnare trakterna. Finland var ännu så litet odladt, att, när bönderne fäldes till böter för någon förbrytelse eller skulle utgöra någon ny skatt, lemnade de sina pörten och små täppor åt kronan samt drogo ut i de stora skogarna, der de hade ingen svårighet att bygga sig nya pörten och upptaga nya täppor. Då flera gårdar på detta sätt blefvo öde och kronan gick förlustig skatten derifrån, befalte konungen finska hofrätten, landshöfdingarne och häradshöfdingarne att döma dem, som kändes skyldige, till kroppsplikt i stället för böter. Inom Sverige inträffade ett motsatt förhållande, att en mängd bönder, som voro pliktfälde för olofligt svedjande hellre ville plikta med kroppen än med penningar. Då förordnade konungen, att, om bonden vore någorlunda förmögen, borde han plikta med penningar, men om han härigenom skulle tvingas att sälja sin gård, borde det tillåtas honom plikta med kroppen.
Ännu strängare var förfarandet mot den obesutna befolkningen. Vid nybyggnaden af Stockholms slott fick Tessin genom ett särskildt kungligt bref rättighet att taga hvilka arbetare han ville, och de förbjödos att söka sysselsättning hos andra. Arbetsföre lösdrifvare förklarades sjelftagne vid utskrifningarna och försvunno äfven till en stor del under krigsåren. Sedermera började de likväl åter tilltaga, men blefvo ock så mycket strängare efterhållne. År 1683 togos i Stockholm på en gång 120 lösdrifvare och skickades såsom båtsmän till flottan. Presterne befaltes att bortrödja allt löst folk ur sina församlingar och anmäla de qvarblifvande hos kronobetjeningen, äfvensom bönderne fingo ett slags rättighet att fasttaga försvarslösa »driftekarlar» och begagna dem till arbetare eller anmäla dem till soldater.
Konungen sökte för öfrigt genom åtskilliga åtgärder hindra uppkomsten af en dylik befolkning. Så förbjöd han att sträcka jordens klyfning lägre ned än till ett fjerdedels hemman. Funnos flera arfvingar, skulle dessa låta sig utlösas och derefter blifva lagstadde tjenare hos de besutne. Tillika förbjöds att på socken-, härads- och kronoallmänningar anlägga så små torp, att de icke kunde svara mot ett fjerdedels hemman. Med sådana torp, så väl som med backstugor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
