Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sederåhet, att den berömdes och kallades pålitlig, som var ett tjurhufvud». Han erkänner emellertid, att det blef Carl XI förbehållet att, så mycket sig göra lät, återföra sedligheten i sitt hof. »Hvad näsvisheten och okynnet belangade, befalte konungen, att de skulle näpsas af föräldrarna, regements- eller kollegiicheferna, eller på handelskontoren, och den, som ej hörde till någon af dessa, forslades utan krus ur staden under uppsigt der han kom. Odågan, bullermakaren, frossaren, suparen, spelaren och de, som höllo sådana kalas, bannlystes af denne redbare konung, och slika unga officerare afskedades derföre från regementena.»[1]
Under Christinas tid hade bland den stridslystna ungdomen dueller kommit mycket i bruk och denna osed hade alltsedan bibehållit sig; men Carl XI sökte afskaffa den genom att utfärda ett duellsplakat, hvari höga straff utsattes för sådana slags förolämpningar, hvilka enligt den rådande tidsandan berättigade eller nästan tvingade till en utmaning. I början gälde denna författning endast adeln, men sedermera förklarades den tillämplig äfven för en mängd ofrälse tjenstemän, som på detta sätt gjordes till adelns vederlikar, hvarigenom det förut så noga iakttagna afståndet mellan frälse och ofrälse i sin mån minskades.
Råheten i seder, som under detta tidskifte icke minskades, utan snarare, enligt hvad här ofvan är anmärkt, i vissa hänseenden ökades, åtföljdes, såsom vanligt, af begifvenhet på dryckenskap. Inom de talrikare samhällsklasserna åtnöjde man sig likväl ännu i början af Carl XI:s regering med mjöd samt humle- eller pors-öl, och bränvinet var ännu föga kändt; men efter kriget började smaken för denna rusdryck sprida sig med en hastighet, som redan då väckte oro. I synnerhet från södra Sverige hördes många klagomål, att flere bland bönderne förvandlade sin spanmål till bränvin och sina söndagar, ofta nog sina arbetsdagar, till supgillen. Inom de mera bildade var vinet mycket i bruk, och flera slag af utländska viner infördes till betydande myckenhet; men Carl XI, som ingalunda uppmuntrade dryckenskap och allraminst en sådan, som föranledde införandet af utländska varor, förmanade ofta och ifrigt, att man borde åtnöja sig med godt svenskt öl och spara vinet. Mot slutet af sin regering synes han äfven varit betänkt på allvarsamma medel till bränvinssupandets hämmande, men sådant kom dock ej till verkställighet. Kaffe och té förekommo ännu icke i någon tulitarif och synas varit högst litet kända. Chokolad fans såsom läkemedel upptaget i apotekare-taxan. Tobakshus omnämnas redan 1665 och skulle hållas tillslutna under söndagarna.
Man fortfor att iakttaga den lofvärda seden att stiga tidigt upp och gå tidigt till hvila. Redan kl. 5 på morgonen kunde besök afläggas hos rikets högste embetsmän, och konungen sjelf var visst icke den som försof sig. Hofvets allmänna morgonbön hölls kl. 6. Middagen intogs kl. 11 och qvällsvarden kl. 6. Yppighet i kläder var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
