Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan kriget utbrutit, och Carl XI å sin sida förklarade likaledes, att han icke ville öfvergifva sin trolofvade brud, oaktadt försök gjordes af flera bland hans förtrognes vänner, såsom Johan Gyllenstierna, bröderne Wachtmeister m. fl., att vända hans håg åt annat håll, hvarvid den engelska prinsessan Anna, som sedermera blef England drottning, i synnerhet var starkt i fråga. Icke mindre hade man sökt skilja Ulrika Eleonora från den svenske konungen. Kejsar Leopolds äldste son, erkehertig Josef af Österrike, hade anmält sig såsom friare och Christian V understödde ifrigt detta anbud, som borde förläna hans syster tyska kejsarkronan; men hon förklarade, att ingenting kunde rubba hennes gifna löfte. Under kriget undvek hon att deltaga i festerna till firande af Danmarks framgångar mot Sverige, tog i sitt beskydd de svenska fångar, som fördes till Köpenhamn, samt pantsatte sina nipper och till och med sin förlofningsring för att gifva dem understöd.
Så snart kriget var slutadt, mötte inga hinder för den aftalda förmälningen, om hvilken Christan V nu visade sig lika angelägen, som han förut varit densamma obenägen. Samma dag freden afslutades mellan Sverige och Danmark blef ock förlofningen förnyad, och Johan Gyllenstierna, som numera äfven ifrigt förordade detta giftermål, hvilket ingick i hans plan till en närmare förbindelse mellan Sverige och Danmark, afsändes för att afhemta den kungliga bruden. Han, som i allmänhet satte ett slags ära uti att förakta all yttre ståt, uppträdde vid detta tillfälle med en prakt, som satte alla i förvåning. Vid det högtidliga intåget i Köpenhamn bestod hans sällskap och betjening af minst 130 personer, utom en mängd unga ädlingar, som slutit sig dertill. De flesta voro utstyrda med silfvervärjor och rikt galonerade kläder, kuskarne dessutom med långa silfverkedjor och betjeningen med Gyllenstiernska vapnet broderadt med gult på blått atlas, både å bröstet och ryggen af de kläder de buro. Han gaf äfven åtskilliga dyrbara fester, och mycket talades om egenheterna dervid.
När tiden för prinsessans afresa närmade sig, öfverraskade henne konung Christian med en skänk af hennes pantsatta juveler och förlofningsring, dem han utlöst och hvilka hon nu återfick. Den 1 Maj lemnade hon Köpenhamn, der hon från alla håll mottog uttryck af den varmaste tillgifvenhet. Hennes broder följde henne till en mil bortom Fredriksborg, der de skildes. Hon yttrade vid afskedet en aning att aldrig mera få återse honom, »men», tillade hon, »emedan jag nu anses som en fredspant mellan Danmark och Sverige, så beder jag Gud om nåd att kunna uppfylla en sådan bestämmelse och att mitt uppförande må hjelpa till att borttaga all fiendskap mellan båda folken samt i stället förbinda dem till evig vänskap». Drottningen, enkedrottningen och prinsessorna, hennes systrar, följde henne sedermera till Helsingör, der hon den 4 Maj tog afsked af dessa sina anhöriga och af den talrikt samlade folkmängden, hvarefter hon gick öfver sundet på ett fartyg, fördt af sjöhjelten Nils Juel, som så mycket utmärkt sig i det nyss slutade kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
