Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dånande salvor från både svenska och danska kusten landsteg Ulrika Eleonora i Helsingborg, der hon mottogs af svenska enkedrottningen, omgifven af ett talrikt och praktfullt utstyrdt hof; men ingen af Ulrikas anhöriga fick följa henne in i hennes nya hemland, ty Carl XI hade undanbedt sig dylika besök och befalt Gyllenstierna gifva tillkänna, att prinsessan borde medföra så litet sällskap som möjligt, emedan Sveriges tillgångar icke medgåfve någon större högtidlighet. Äfven här röjde sig sålunda hans sparsamhetsanda, men denna gången visst icke till hans fördel, lika litet som hela hans sätt i öfrigt mot sin brud, som så kärleksfullt skyndade att möta honom. Han var henne icke till mötes i Helsingborg; utan mönstrade i stället några i Halmstad förlagda knektar. Den 5 Maj stannade hans brud och enkedrottningen i Skillinge på vägen till Halmstad, der förmälningen var utsatt att firas; men ehuru de dröjde vid Skillinge hela dagen, syntes ingen brudgum till, utan under tiden besåg han slagfältet till Fyllebro, der han slagit danskarne den 17 Augusti 1676. Samma dag kom till prinsessan och enkedrottningen bud, att förmälningen skulle firas redan följande dagen å Skottorp, ett gods tillhörigt hofkanslern Örnestedt, i stället för i Halmstad den 7 Maj, såsom förut varit bestämd.
Det var franske ministern Feuquières, som åstadkommit denna förändring. Han hade af sin konung fått befallning att närvara vid Carl XI:s förmälning och föresatte sig äfven att fullgöra denna befallning, ehuru Carl XI lät honom ganska tydligt förstå, att man vid förmälningen icke ville hafva några främmande vittnen. I Carl XI:s lynne låg nemligen en så afgjord skygghet för talrika sällskap i allmänhet och för fruntimmer i synnerhet, att han derföre i det längsta uppsköt mötet med sin blifvande gemål och ville hafva så få vittnen som möjligt vid deras förmälning. Han hade derföre utsatt bröllopet att firas i en landsortsstad i stället för hufvudstaden, der han skulle nödgats hafva långt flera gäster och ej kunde undgå att inbjuda de främmande sändebuden, hvilka han vid detta tillfälle skydde mer än någon annan, emedan han af dem befarade hvarjehanda för honom icke smickrande berättelser till deras hof. Infann sig nu Feuquières, oaktadt han afböjt hans närvaro, så måste han äfven aflåta en inbjudning till de öfriga sändebuden, och Feuquières’ enträgenhet gjorde honom derföre icke litet förlägen; men likasom han några veckor förut i Kungsör smugit sig ifrån den franske ministerns efterhängsenhet, såsom vi i det föregående omtalat, så gjorde han äfven nu på samma sätt. Feuquières hade infunnit sig i Halmstad med full föresats att stanna der öfver förmälningen, hvilken han visste vara utsatt att firas den 7 Maj. Man lät honom förblifva i denna tro, och tidigt på morgonen den 6 Maj smög sig konungen ur Halmstad och skyndade till Skottorp; men då hans brud och moder kommo dit kl. 10 på f. m., var han dem icke heller nu till mötes, utan jagade i skogsdungarna deromkring, och då han, ännu klädd i jagtdrägt, infann sig, dröjde han blott en fjerdedels timme, hvarefter han, enligt en berättelse, red bort att mönstra några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
