Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ock innan kort förklarad gunstling, adlades i Juli 1669 med namnet Lindenschöld och blef samma år, genom enkedrottningens förord, gift med en rik arftagerska, Elisabeth Cronström, en dotter till kammarrådet Isak Cronström.
Sedan Carl XI tillträdt regeringen, blef Lindenschöld kort derefter en af hans sängkammar-rådgifvare, såsom vi förut berättat. Vi hafva äfven omtalat, huru han mer och mer steg i konungens förtroende och efter De la Gardies fall blef själen i det s. k. skrifvareväldet. Flera befordringar följde nu ock. Så blef han 1674 hofråd, 1676 tillika lagman i Bohus län utan tjenstgöringsskyldighet och samma år kansliråd samt statssekreterare. Johan Gyllenstierna, hvars insteg i konungens förtroende Lindenschöld befordrat, ville dock snart nog vara ensam derom, och då bådas åsigter i afseende å Sveriges förhållande till främmande makter ej fullt öfverensstämde, utverkade han en tillsägelse åt Lindenschöld att resa till sina egendomar. Denne tröstade sig i flera poetiska utgjutelser öfver landtlifvets behag och den afundsvärda frihet det skänker framför hoflifvet; men så snart tillfälle erbjöds honom att utbyta det förra mot det senare, var han icke svår att öfvertala. Någon tid efter Johan Gyllenstiernas död red konungen, åtföljd af ett par herrar, en dag ut från hufvudstaden till Lindenschölds i dess närhet belägna egendom Stafsund, der han fann honom i trädgården och frågade honom hvarföre han så länge begagnade den honom lemnade tillåtelsen att vistas på landet. Ett muntert samspråk följde, konungen stannade på Stafsund till middagen och då han inkom i Lindenschölds arbetsrum, slog han ut bläckhornet öfver den skrift, hvarmed denne varit sysselsatt, hvilket puts skulle tjena till bevis på den återstälda förtroligheten dem emellan. Lindenschöld arbetade nu också lika nitiskt som förut och åtog sig villigt att gå konungens ärenden, äfven när dessa voro af rätt grannlaga natur. Belöningar härför uteblefvo ock ej. Han utnämndes till hofkansler och ordförande i Justitierevisionen 1685 samt till landtmarskalk vid 1686 års riksdag, i hvilken egenskap han gjorde konungen ganska väsentliga tjenster, blef friherre julaftonen 1686, då han antog namnet Lindsköld, under hvilket han är mest känd, ehuru han bar det blott några få år, blef i Januari 1687 kungligt råd vid samma tillfälle som Nils Bielke, och i December detta år grefve, likaledes på samma gång som han. Båda tillhörde ock samma politiska parti och arbetade emot Bengt Oxenstierna. Denne, som befarade att af Lindsköld blifva undanträngd, sökte bereda honom en annan verkningskrets och utverkade hans utnämning till kronprinsens guvernör, i strid mot drottning Ulrika Eleonoras önskan, som visserligen ej kunde annat än erkänna den lärde, vittre, fint bildade Lindskölds förtjenster och ovanligt lyckliga umgängesgåfvor, men också kände hans lysande, snart sagdt öfverdådiga lefnadssätt och att han misstänktes härtill bereda sig tillgångar på icke alltid lofliga vägar.
Lindsköld hade emellertid tagit en verksam del i den 1686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
