Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s landstigning på Seland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
Carl XII.
och mindre känd än den andra, tvekade man att väga sig in deri.
Konungen, som nu åter infunnit sig vid flottan, befalte dock, att
försöket skulle göras, och ehuru fyra af de största skeppen fastnade på
grund samt, sedan de med mycket besvär åter blifvit tagna derifrån,
måste återvända till Carlskrona för att repareras, kom dock den öfriga
flottan lyckligt igenom, hvarefter den danska förlades vid Köpenhamn
under skydd af dervarande batterier. Den xo Juli förenade sig
svenska flottan med den engelska eskader af 10 skepp under amiral Rookes
befäl och den holländska af 13 skepp under amiral Allemonde, som i
enlighet med fördraget i Haag af den 13 Januari infunnit sig för att
i förening med de svenska stridskrafterna upprätthålla hertigens af
Holstein rättigheter och söka tvinga Danmark till snar fred.
Sedan föreningen var verkstäld, beslöt man företaga en
landstigning på Seland. De flesta i Skåne varande trupper samlades i
Landskrona, och generalmajor Carl Magnus Stuart utsändes i en lätt,
snäll-seglande jakt att undersöka kusten samt utse lämpligaste
landningsplatsen. Han föreslog dertill Tyberups mark, något norr om
Humlebäck, mellan Helsingör och Köpenhamn, der landstigningen ock under
Stuarts ledning verkstäldes på aftonen den 25 Juli. Dagen förut hade
från Landskrona afgått 19 större och mindre krigsfartyg, på hvilka
konungen med 2,300 man landstigningstrupper inskeppade sig. På högra
flygeln voro konungen, Wachtmeister och Stuart, på den venstra
generallöjtnanten Carl Gustaf Rehnsköld, generalmajoren Arvid Horn och
pfaltzgrefven Adolf Johan. De tio linieskepp och fregatter, hvilkas
kanoner rensade stranden, medan landstigningen skedde, stodo under
befäl af amiral Cornelius Ankarstjerna.
Då farvattnet närmast stranden var alltför grundt, för att fartygen
kunde der lägga till, utsändes en stor mängd båtar, hvilka, under skydd
af skeppens kanoner, med stark fart rodde mot stranden. Gardet hade
fått äran och faran af första anfallet. Dess båtar voro följaktligen också
de första som nalkades stranden, men då. båtarne stannade på grund
innan de uppnådde den, hopp>ade gardesmajoren Carl von Numers ur
sin båt längst på venstra flygeln och vadade med sitt manskap till
stranden, drifvande undan de mötande danskarne. När Carl på högra
flygeln märkte detta, hoppade han äfven ur sin båt och, ehuru
vattnet steg honom upp under armarne, gick han raskt mot stranden,
åtföljd af sina officerare och soldater, hvilka alla skyndade att följa hans
exempel. Framåt gick det nu, under det danska kulor hveno dem
kring öronen. »Hvad är det för hvisslande jag hör i luften?» frågade
konungen. " »Det är ljudet af kulorna», svarade en gammal krigare vid
hans sida. »Godt», sade Carl, »det skall hädanefter blifva min
musik.» Hans musik blef det ock lifvet igenom.
När nu konungen med sin högra flygel närmade sig stranden,
kommo äfven danskarne ur sina förskansningar ned till strandbrädden
och sköto den ena salvan efter den andra, men de blefvo snart
un-danjagade dels genom svenskarnes häftiga anfall och dels genom ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
