Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Polska kriget 1701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget 170S och 1706.
55
Polska kriget 1701.
Efter segern vid Narwa yrkade Piper, Otto Wellingk och Maguus
Stenbock, att konung Carl måtte antaga August II:s nu förnyade
fredsanbud, men deremot så kraftigt och skyndsamt som möjligt förfölja de
uppskrämda ryssarne, taga vinterqvarter i deras land, föda hären på
deras bekostnad samt underblåsa det rådande missnöjet dels hos de
kort förut kufvade strelitzerne, dels hos den förra regentinnan,
prinsessan Sofia, och hennes anhängare, dels hos det af czaren till
främmande seder tvungna folket i allmänhet. Man trodde sig på detta sätt
kunna åstadkomma stora inre oroligheter i det vidsträckta riket och
för en längre tid, möjligen för alltid, göra det för Sverige oskadligt.
I början tycktes äfven konungen sjelf böjd för en sådan krigsplan, men
han kom dock snart nog på andra tankar. Ryssarnes beteende under
slaget vid Narwa hade ingifvit honom ett så djupt förakt för dem, att
han trodde sig när som helst kunna krossa en dylik fiende. Ett krig
i Ryssland var dessutom föga lockande för både befäl och soldater,
emedan dess kalla luftstreck och folkets fattigdom lofvade stora
försakelser och ringa byte. Sannolikt var det ock ej så fä bland
konungens omgifning, som förestälde honom detta och sökte väcka hans håg
för det både mera ärofulla och i alla afseenden mera lockande kriget
mot konung August, synnerligast om detta kunde förflyttas ända in i
det rika Sachsen. Hos Carl hade dessutom August genom sin
falskhet och sina utan all anledning å Sveriges sida företagna fiendtligheter
väckt så mycken större förbittring, som båda konungarne voro med
hvarandra beslägtade; Augusts mor, danska, prinsessan Anna Sofia, var
nemligen en äldre syster till Carl XII:s mor. För denna sin trolöshet
mot en frände och granne skulle nu August få dyrt plikta, och det
var äfven särdeles lockande för Carls stolthet att kunna inom en kort
tidrymd tukta alla tre fienderna, som mot honom uppträdt.
Konungens beslut blef ock att taga vinterqvarteret i Lifland och
nästa vår vända sig mot August. Sedan de från Sverige väntade
förstärkningarna ankommit, skulle han tåga mot sachsarne, drifva dem
från de svenska gränserna och återtaga de orter, hvilka sachsarne
under det föregående fälttåget intagit, hvaremot man endast skulle gå
försvarsvis till väga mot ryssarne. Vid Narwa stannade konungen ej
längre än till den 13 December, då han med sin hufvudstyrka
uppbröt till Lifland och tog sitt vinterqvarter i Lais, en gammal adelsborg,
sex mil norr om Dorpt, der trupperna fingo hvila ut till inemot
medlet af följande året. Mot sachsarne, som från Kockephusen oroade
södra Lifland, stäldes öfverste Schlippenbach med en mindre styrka vid
Marienburg och öfverste (CAlbedyhll vid Ronneburg. Till Ingermanlands
och Finlands försvar afsändes generalmajor Cronhjprt med 6,000 man
finska trupper, och den 25 December skickades generalmajor Magnus
Stenbock med \ ,000 man öfver den tillfrusna Peipus-sjön för att intaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
