Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Träffningen vid Pultusk - Lille prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss Carl XII.
armen af Narew-floden, hvilket ock skedde, hvarefter konungen sjelf,
med drabanteme och lifregementet, stöttade in i staden, då litauerne
öch sachsarne nästan utan något motstånd gåfvö sig på flykten.’ När
en del af dem passerat bryggan öfver andra flödarfiien, upprefvo de
denSamifla, hvarigenom deras ännu qvarvarande kamrater blefvo
af-skume och: nedhöggos, jagödes i floden éllèr måste gifva sig fångna.
Stemau lyckades dock komma undan, nien hanà närmaste mart i
befälet, sachsiske generallöjtnanten von Beust, jemte en mängd officerare,
funno ingen annan utväg tifl räddning än àtt gömma sig i en pä
floden liggande qvarn, hvars landfästen de afiskuro, så att byggnaden
skulle flyta med strömdraget. Carl märkte dock hvad som fötehades
och hindrade qvarnhyggnadehs rörelser samt infann sig der sjelf, dock
utan att gifva sig tillkänna, och tog tillfånga både Beust och hans
följeslagare. Då Beust sedermera inbjöds att med konungen intaga
aftonmåltiden, blef han icke litet förvånad att i konungen igenkänna
den, som gjort honom till fänge.
Träffningen vid Hiüi/SM var eraalleftié ën 4iy seger för svenskarne,
hvilken kostat dessa endast elfva man, hvaremot fienden förlorat 700
fångna samt några hundra döda och sårade. Dessutom togs i staden
en stor mängd hästar och betydande münfötråd samt en mindre fältkasså,
hvilken konungen dock genast utdelade bland sina ryttate.
Kött förö denha träffning hadte i konungens läger infunnit ’sig
prins Maxhfiitian Emanuel af Wurtemberg, hvilken fattàt så stor
beundran för Carl XII, att han, ehuru blott 14 år gammal, nödvändigt
ville kommä i håns tjenst. Med sm slägts samtycke fick han ock resa
till Polen och uppsöka den svenske konungen, till hvilken han
fram-stälde sin önskan att under hans ledning få öfva sig i krigskonsten.
»Godt», svarade- Cärl, »jag skall uppfosträ er efter mitt sinne», och
så lät han den unge prinsen, ehuru trött af resan, genast stiga till
häst och med’ konungen ■ göra en lång ridt gefiotøi dé Särskilda
qvarteret Prinsen höll raskt ut, och från den’ stunden’ fättdde kbnungen
mycket tycke för honom. Då würtembergska sändebudet änmärkte,
att en så ung herre väl borde hafva en egeh hofmästare att v&rda och
se om hcmotm,» sva råde Carl leende: »Jag vill sjelf vara hans hofmästare.»
Sedermera egnade han honom ock långt mera; omsötg’än åt någon
annan. »Lille prinsen», såsom han af soldaterna kallades, gjorde sig
ock genom sin hurtighet och vänlighet allmänt omtyckt. I träffningen
vid Pultusk, den första strid hvari han deltog, var han èn bland dé
främste, söm trängde in i staden, der han jagade eflèr en fiendtlig
dragon. När denne såg sin förföljare vara så ung, vände han sig om
och sade: »Hvad pojke, vill också du redan bölja taga1 lifvet af
menniskor.» Prinsen svarade med en värjstöt, men fick ünder striden ett
styng genom rocken och ett i stöfveln. Dock’ lyckades han till slut
ränna värjan genom Sin motståndare, hvarefter han red till könungen,
som berömde honom mycket det mod hän visat. ■ Sedermera
Syntes »lille prinsen» alltid vid konungens sida och mellan båda uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
