Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska Mgtt tf04.
91
tade faran och huru rihga försigtighetsmått han vldtög för sin
personliga säkerhet. Efter träffningen hade han, säsom vanligt, skyndat
framför alla andra vid fiendens förföljande och vid nattens inbrott tagit
qvarter i en bondstuga nära gränsen, der han endast hade sex man
till bevakning. Af ett par bönder hade Schulenburg fått kunskap här*
om och ville dä sjelf skynda dit, för att fä tillfångataga den ryktbare
hjeltekonungen; men härtill ansäg han sig behöfva 30 man, och han
fann ingen hågad att inlåta sig i företaget. En konung, som alltid
var främst i faran, som försmådde alla beqvämligheter, som
Underkastade sig och uthärdade större ansträngningar och försakelser än någon
i hela sin här, hade ingifvit en djup beundran ej blott hos sina egna
krigare, utan äfven hos fiendens. Ingen af dessa, med hjerta i bröstet,
kunde förmå sig att öfverfalla eller fälla den, som i deras ögon var
den störste krigare de någonsin hört omtalas. Carl sjelf hade ock kort
förut visat sitt ogillande af dylika försåtliga tilltag. Han märkte huru
en hans lifknekt smög bakom några stenar vid ena Weichsel-stranden,
lurande efter ett tillfälle att få skicka en kula öfver floden mot konung
August^ som red långs andra stranden utan aning om någon fara.
Carl skyndade genast till mannen och hotade att skjuta ned honom
på stället, om han vågade lossa ett enda skott.
Å fiendtliga sidan var man likväl icke lika samvetsgrann. Sedan,
under jagten efter Schulenburg, Carl intagit Kalisch och tvungit dess
besättning att gifva sig, lossade en deribland, sedan kapitulationen var
ingången, ett skott, möjligen ämnadt åt Carl sjelf, men som träffade
hans kammarpage Klinckowström och genast fälde honom död till
marken. Han var jemnårig med konungen, hade från barndomen varit i
hans tjenst, troget deltagit i hans nöjen, mödor och faror samt äfven
vid ett tillfälle räddat hans lif. Också stod han högt i Carls ynnest,
och konungen sörjde länge och djupt öfver hans död.
Den 29 Oktober fortsatte konungen förföljelsen ända till Lublin
vid Oderfloden, men vände der om, då Schulenburg redan hunnit öfver
floden. Deremot anträffade han ’vid Oder-Beltz 2,000 kosacker, som
tillhört belägringshären vid Posen och af hvilka, efter ihärdigt motstånd,
1,500 blefvo på platsen.
OUo Wellingk, som med fotfolket och 8 regementen rytteri följt
en dagsmarsch efter konungen, anträffade den 31 Oktober vid
Frau-stadt» nära schlesiska gränsen, 1,500 ryssar, med en del artilleri, hvilka
äfven tillhört belägringshären och som nu till större delen nedhöggos,
sedan de vägrat att gifva sig. Artilleriet föll i svenskarnes händer.
Sedan den fiendtliga hären sålunda blifvit sprängd, lät konungen
sina trupper den 1 November intaga vinterqvarter i vestra delen af
woidwodskapet Posen samt tog sitt högqvarter i den helt nära
schlesiska gränsen belägna staden Rawicz, hvilken var bebodd af tyskar, som
tillhörde lutherska bekännelsen. Konungen hade emellertid under denna
hastmarsch, som knappt har något motstycke i krigshistorien, på tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
