Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ryssarne intaga Nöteborg 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget tjoj—IJ06.
"3
kulor». Brefvet mottogs af czaren, hvilken sjelf såsom kapten för ett
bombarder-kompani deltog i belägringen och som nu på stället gaf
följande skriftliga svar: »Jag har ej aktat nödigt skicka edert bref till
fältmarskalken, ty jag är säker om, att han icke vill tillfoga eder en så
stor sorg som en skilsmessa från edra männer. Om I derföre viljen
lemna fästningen, ber jag eder godhetsfullt medtaga också dessa herrar.»
Sedan skjutningen ur 52 grofva kanoner och mörsare fortgått ett
par veckor och tre större murbrott uppstått, gingo ryssarne till storms
under natten den 12 Oktober. Den första stormen fortsattes från kl.
i på natten till 6 på morgonen, men tillbakaslogs. Czaren skickade
likväl genast nya trupper att aflösa de tillbakadrifne, och så skedde
andra stormningen från kl. 6 till 10 förmiddagen, men äfven den blef
tillbakaslagen. Ännu en gång måste dock ryssarne, på czarens
befallning, rusa till anfall, och så fortgick tredje stormningen ända till kl.
3 eftermiddagen, utan att ändock den modiga besättningen kunde
betvingas. Czaren var likväl å sin sida lika ihärdig och befalte genast
anordna fjerde stormningen; men af svenska besättningen återstodo nu
endast 83 man i stridfärdigt skick, en mängd inuskötpipor hade under
det oafbrutna skjutandet sprungit sönder och ammunitionen började
taga slut, hvarföre kommendanten höll på ståeode fot ett krigsråd.
Alla insågo omöjligheten af ett längre försvar och röstade för en
dagtingan, utom major Lejon, som yrkade, att man, när ryssarne inträngt
i fästningen, skulle sätta eld på det återstående krutförrådet samt
spränga sig sjelfva, fästningen och fienderna i luften, lemnande åt
czaren blotta stenhögarne. Detta råd blef dock förkastadl och man
erbjöd en dagtingan, hvilken czaren beviljade på de för den tappra
besättningen mest hedrande vilkor. Den fick fritt aftåga med -flygande
fanor och klingande spel samt’ medföra 4 kanoner. Huru modigt
försvaret än varit och huru hedrande denna dagtingan, blef dock
Schlip-penbach sedermera stäld för krigsrätt, emedan han åt fienden
öfverlemnat en så vigtig fästning och ej, enligt Lejons uppmaning, sprängt
den i luften — så stora voro den tidens fordringar på en svensk krigare.
Czaren firade med stora fröjdebetygelser eröfringen af den vigtiga
fästningen, som utgjorde nyckeln till Ladoga, Newa och, snart sagdt,
till hela Ingermanland, hvarföre han ock befalte, att den icke längre
skulle kallas Nöteborg utan Nyckelborgen (Schliisselbhrg). Cronhiort
åter, som fruktade att efter fästningens fall få hela ryska styrkan emot
sig, drog sig undan först till Nyen och sedermera till Viborg samt
lade, då ryssarne stannade vid Nöteborg, sitt folk i vinterqvarter inom
Viborgs och Keksholms län.
Genom Nöteborgs eröfring hade Newans utlopp ur Ladoga-sjön
kommat i ryssarnes våld, och nu . skulle deras nästa krigsföretag riktas
mot samma flods utlopp i Finska viken. Något öster om detta utlopp
inflyter i Newan norr ifrån en liten å, kallad Ochta, och vid bådas
sammanflöde hade svenskarne anlagt ett fäste, kalladt Nyenskans, för
att skydda trafiken på Newan. Kring detta fäste hade en stad, Nyen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
