Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 170g.
161
hvarefter han åter bars til) svenska hären, som nu ordnat sig för den
nya striden. Framkommen till densamma, befalt© ban den åter rycka
mot ryssarne, och med den sa befallning red Rehnskfild till
Lewenhaupt, hvilken han meddelade densamma lika kärft och ovänligt, som
denna dag var hans sätt mol alla, samt ämnade derefter åter rida
bort; men gripen af stundens vigt, kastade han om hasten och red
tillbaka tüi Lewenhaupt, sägande med vänlig, likasom försonande röst:
»Vi måste nu gå mot fienden. Gör kongl. maj:ts tjenst som en ärlig
man oeb låtom oss från denna stund sluta ett förtrohgt vän- och
broderskap tillhopa!» Lewenhaupt lofvade göra sitt bästa, men frågade
om han skulle genast gå lös pä fiende», hvartill Rehnsköld svarade:
»Ja, na strax». Lewenhaupt sade: »Ja, så i Jesu namn dåi Gud stå
oss nådelig|en bil», Rehnfcköld red bott, och Lewenhaupt befalte fotfolket
rycka fram till aniall, men ide skjuta förr än de kommit fienden in på
lifvet, emedan krutet var alltför dåligt att göra verkan på längre afstånd.
Så gingo de 4,000 kämparne modigt döden till mötes, ty pft
seger var föga att tänka, det insågo alla. Så snart de härmade sig fienden,
öppnade denne sina led och från dess talrika kanoner flögo skurar
af drufhagel mot svenskarne. Redan första salvan kastade halfVa
Kal-raare regementet till marken. De öfriga regementena rusade likväl lika
ifrigt framåt och voro snart i skotthåll för ryssarnes muskötkulor, som
gjorde deras led allt glesaie. De anföllo dock med oemotståndlig
häftighet, togo några kanoner och trängde fienden in på lifvet. Då
befalte Lewenhaupt dem gifva eld, men salvan gjorde föga verkan och
för många afbrann endast fttngkrutet. Gardet, Uplands, Jönköpings,
Nylands och återstoden af Kalmar regemente störtade in bland de
fiendtliga leden och kämpade modigare än någonsin. Lewenhaupt,
Axel Sparre 1 och Carl Gustaf Hård: gjcirde också allt för att ytterligare
elda de stridande» mod.:;, Äfven koiinngen lät i samma afeigt bärà sig
in i elden, men då -kom en kula, som krossade båren så, att
konungen fÖU, till marken. : De soldater, som sågo det, trodde honom vara
skjuten, hvilket spridde förvirring bland mainskapet. Han lät dock
genast lyfta.,sig upp på ikorslagda pikar, ropande förebrående till det nu
vikande manskapet; 1»Svenskar, sveriikar!» Men de hade nu1 föriorat
nära biffen af sin. styrkar och större delen* af befälet.» Fiendens
massor åter blefvo allt tätare och alltiomöjligace visadë det sig att
genomtränga dem. |Rehnsköld kom fxapistörfcande) til) konungen och söpäde .*
»Vårt fotfolk, är: förstördt.! Gossar, sen till att I: rädden konungen»,
hvarefter han åter rusade in i stridshvimlet och blef innan kort tagen
till fånga. Nu var all ordning upplöst. Här och der tyatés spridda
flockat; af svenska 1.soldater arbeta; sig ■ fram ur de ryska aiassorna.’
Lewenhaupt gjorde; alltl för att låter ordaa dem, och när konungen åter
syntes, ropade Lewenhaupt till : dem,; .»Stå, gossar, i jesti inatan,, och
låtom oss icke öfvergifva konungen», hvartill de närmaste svarade: »Är
kungen här,, så vilja vi stå», octy så .slöto de sig .omkring kpnungen
och sökte föra honom undan.
Starbäck o. Backström, Ber. ur Sv. Hist. VII.
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
