Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Den öfriga hären under Lewenhaupts befäl gifver sig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
Carl XII.
roger och andra kosacker skulle utlemnas, men svenskarne blifva
krigsfångar med bibehållande af sin enskilda egendom, hvaremot alla vapen
och förråd skulle aflernnas.
Lewenhaupt och Creutz hade öfverenskommit att fördröja
underhandlingen så länge som möjligt, för att lemtia konungen tillräckligt
rådrum att sätta, sig i säkerhet. Creutz förklarade derföre, att han icke
utan föregående öfverläggning med Lewenhaupt kunde antaga så hårda
vilkor som de erbjudna, och Dücker fick nu rida tillbaka för att
meddela Lewenhaupt desamma. Denne sammankallade det högre befälet
och frågade om de trodde, att folket skulle låta föra sig mot fienden,
samt fick till svar, att officerame nog skulle göra sin pligt, men för
manskapet kunde de ej ansvara, emedan det var oefterrättligt af
misströstan och farhåga för ryssarnes öfvermakt. Lewenhaupt befahe då
öfverstarne höra hvar sitt regemente. Trenne bland dessa och främst
lifdragonerne förklarade sig vilja kämpa in i döden; men de flesta
visade sig tveksamma och några svarade öppet, att de icke ville låta sig
ändamålslöst nedhu ggas. Derefter hölls ett nytt krigsråd med hela det
högre befälet, och alla förklarade, att folket icke skulle kunna förmås
till någon allvarsam strid, så mycket mindre soin redan hälften af
hvarje regemente dels höll sig undan, dels öfvergått till fienden.
Men-tschikoff ville nu ej längre vänta på svar, och Lewenhaupt såg sig
sålunda nödsakad att, enligt krigsrådets enhälliga tillstyrkan, vid
middagstiden den i Juli ingå dagtingan på de af ryske öfverbefälhafvaren
uppgifna vilkor.
Genom denna dagtingan föllo i rysk fångenskap öfverbefälhafvaren
general Lewenhaupt, 2 generalmajorer (Carl Gustaf Creutz och Hugo
Hamilton), ii öfverstar, 14 överstelöjtnanter, 20 majorer, 250
ryttmästare eller kaptener, 300 löjtnanter, 320 kornetter eller fänrikar,
samt omkring 4,000 man ryttare och 10,©00 man fotfolk. Med
detsamma var ock sjelfva kärnan af svenska krigsmakten, som så länge
väckt hela Europas beundran, tillintetgjord. Konungen tog
underrättelsen om detta missöde mycket djupt. Han klandrade strängt, att
dagtingan blifvit ingången utan föregående strid, befahe, att hvarje
officer, som lyckades undkomma ryska fångenskapen och återvända till
Sverige, skulle anses hafva förlupit fan&n och förklaras ovärdig kronans
tjenst — främst bland alla Lewenhaupt, mot hvilken äfven rättegång
anstäldes.
Den ledde dock ej till någon påföljd, ty Lewenhaupt återkom
aldrig från sin fångenskap, men historiens dom här dock för länge
sedan frikänt honom.
Czaren firade med ett lysande triumftåg i Moskwa och många
andra högtidligheter sina nu vunna framgångar samt Utdelade rika
belöningar åt alla, som dervid biträdt honom. Mentschikoff blef
fältmarskalk och sjelf lät czaren befordra sig till generallöjtnant samt firade
sedermera under hela sin återstående lefnad årsdagen af segern vid
Pultawa. Den hade ock för honom och för hela Ryssland de vigtigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
