Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans vägran att anträda sin hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Turkiet ty is, 1714. 185
egentligen vara hans stolthet och lust för äfventyr, samt emedan det
icke gerna varit möjligt, att alla på stället varande svenskar skulle
hafva enträget bedt konungen anträda resan, om de afvetat eller ens
misstänkt tillvaron af ett sådant förräderi. Dettas tillvaro bestyrkes
likväl af så många särskilda sammanstämmande uppgifter, att de
anförda inkasten icke kunna anses utgöra fullgiltiga bevis för motsatsen.
Man får nemligen icke glömma, att upptäckten af det tillämnade
förräderiet blifvit meddelad konungen ensam; att det i allmänhet icke var
Carl XII:s sed att inviga sin omgifning i vigtiga hemligheter, hvarföre
det är föga troligt, att någon bland de honom omgifvande personerna
kände till denna, så mycket mera som dess bevarande var af
synnerlig vigt; att då hvarje Carl XII:s steg var noga bevakadt af tatar-khan
och paschan, skulle det för honom varit ytterst äfventyrligt att sända
sultan någon underrättelse om den gjorda upptäckten, emedan högst
sannolikt konungens budskap derom skulle blifvit uppfångadt af
kha-nens och paschans utliggare; att om budskapet icke varit åtföljdt af
fullgiltiga bevis, det utan tvifvel skulle lyckats för storvisiren och
andra konungens fiender bland sultans omgifning att förklara alltsammans
såsom ogrundadt förtal mot khanen och paschan, samt att, om åter
skrifvelsen varit af giltiga bevis åtföljd, dessa antagligen skulle fallit i
khanens eller paschans händer och blifvit tillintetgjorda. Att emellertid
konungen sjelf var öfvertygad om förräderiets verklighet, vittnar hans
svar till dem, som af styrkte allt väpnadt motstånd med så ringa styrka
mot turkarnes och tatarernes talrika skaror: »Jag vet väl, hvad jag gör,
här är ingen annan utväg; vi äro förrådde». Enligt en uppgift i en
moldauisk krönika skall ock Carl XII sedermera från Demotica lemnat
sultan bevisen om både storvisirens, khanens och paschans förrädiska
planer mot honom, hvarefter sultan afsatte storvisiren och khanen samt
lät afrätta paschan i Bender (i Mars 1713).
Öfvertygad att han ej utan äfventyr för sin frihet, hvilken för
honom var af långt högre värde än lifvet, kunde anförtro sig åt khanens
och paschans ledning, samt inseende omöjligheten att för tillfället med
någon säkerhet kunna underrätta sultan om verkliga förhållandet,
beslöt konungen tills vidare stanna qvar, helst han tillika trodde sig
kunna antaga, det han hos sultan och inom seraljen ännu hade
tillräckligt inflytande, att man ej skulle vidtaga våldsamma åtgärder för
hans aflägsnande.
Redan i November 171a hade emellertid de af sultan skickade
penningarna kommit till paschan i Bender, men med åliggande för
denne att icke utbetala dem till konungen förr än i sjelfva afresans
ögonblick. Genom hvarjehanda föreställningar förstod dock Grothusen
att utverka paschans samtycke till deras utlemnande på förhand,
hvartill ock det förhållande att paschan hos Grothusen hade en större
fordran, hvilken han hoppades på detta sätt fä betalad, icke så litet
bidrog. Dock vågade paschan ej på eget bevåg handla mot sultans
befallning, utan rådförde sig med tatar-khan, som äfven samtyckte, likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
