Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Den inre styrelsen, 1700–1710 - Förordning om riksstyrelsen under Carl XII:s frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre ’styrelsen 1700—ijio.
245
àtt ingå fred. Hade Carl XII icke genom denna vägran och de
fortsätta kaperierna retat sjömakterna,: så hade han troligen kunnat af dem
"vinna verksamt bistånd mot Rysslands hotande Östersjövälde. Hade
hàn icke Under året 17 i 2, då han redan hunnit öfvertyga sig om huru
föga pålitligt Turkiets bistånd var, vägrat ingå på det förbund emot
Ryssland, som erbjöds honom af konung Fredrik i Preussen och August
i’ Sachsen, så hade han säkert kunnat tvinga Danmark till fred och
sannolikt gifvit en helt annan vändning åt kriget mot Ryssland. Hade
han sedermera i tid beslutit sig för att, genom den jemförelsevis
mindre känbara uppoffringen af Bremen och Verden, köpa sig Englands
verfcàamriia biträde mot Ryssland, så hade han härigenom beredt sig
en ny utsigt att bringa kriget mot Sveriges farligaste granne till ett
fördelaktigare slut, eller åtminstone kunnat återfå sina öfriga tyska ber
sittningar samt tvinga Danmark till fred, och hade han slutligen, sedan
detta tillfälle var försummadt, antagit czarens fredsförslag, så hade han
möjligen kunnat derigenom bereda sig i Norge ersättning för hvad han
vid Finska viken förlorat eller åtminstone kunnat, befriad från sin
fruktansvärdaste fiende, med så mycket mera kraft uppträda mot de öfrige.
Då intet af de tillfällen att återupphjelpa Sverige ur den ställning,
hvari det råkat, begagnades, blef denna slutligen sådan, som här ofvan
är visadt, och ehuru Carl XII under sista året af sin regering tyckes
blifvit något medgörligare, är det dock föga sannolikt, att han kunnat
förinås till de uppoffringar som voro nödvändiga för att bereda riket fred.
Den fördel medförde dock dessa i öfrigt misslyckade
fredsunderhandlingar, att så länge de med Ryssland pågingo, upphörde, under
åren 1717 och 1718, fiendtligheterna från ryska sidan. Kriget i
Tyskland hade afstannat af sig sjelft, emedan Sverige der hade ingenting
vidàre ätt förlora. Således återstod endast kriget mot Danmark; men
då Sveriges tillgångar liu voro så uttömda, att icke ens flottan
kunde utrustas, i följd hvaraf Danmarks öfvervigt till sjös under dessa
år var obestridlig, så mycket mera som danska flottan blifvit förstärkt
med en engelsk af 15 skepp, så måste krigsrörelserna å svenska sidan
inskränka sig till försvaret äf Sveriges kuster samt voro ock af mindjp
betydenhet.
Den inre styrelsen 17ÖQ—1710, ,
När Carl XII letnnade Stockholm för att deltaga i danska kriget,
utfärdade han den 13 April 1700 en förordning rörande riksstyrelsens
förande under hans frånvaro.
Revisions- och justitieärendena skulle handläggas af kungliga råden
grefve Jàhan Gabriel Stenbock, Öfverste marskalk (riksmarskalk), grefve
Christofer Gyllenstierna, öfverståthållare, grefve Nils Gyldenstolpe, Bengt
Oxenstiernas närmaste man i kansliet, grefve Didrik Wrangel,
president i bergskollegium^ grefve Gabriel Falkenberg, president i Åbo
hofrätt, och grefve Jakob Gyllenborg. Målen skulle »först af revisionssekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
