Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen ijoo—1710. 247
Den 9 April hade kungliga bref blifvit utfärdade till krigskollegium,
kammar- och kommersekollegium, bergskollegium och statskontoret, att
konungen funnit för godt tillåta, »det I uti alla saker hörande under
’edert bedrifvande, hvaruti vår egen nådiga resolution härtill kunnat
fordras, måge hafva fria händèr till följe af kungliga stadgar,
förordningar och resolutioner efter edert bästa förstånd och sjelfva billigheten
så att förordna och resolvera, som I finnen vår tjenst och intresse
samt hvar och en saks beskaffenhet kunna erfordra; kunnandes I öfver
allt sådant å våra vägnar direkte korrespondera med generalguvernörer,
guvernörer och landshöfdingar samt andra vederbörande, så ock dem
på deras förfrågningar och i andra under edert öfvervägande hörande
mål behöriga svar och resolutioner meddela, utan att behöfva först
deröfver inhemta vår speciela instruktion och nådiga förklaring». Samma
dag utfärdades ock skrifvelser till generalguvernörer och landshöfdingar^
att de hädanefter hade att vända sig med sina förfrågningar till
kollegierna.
Det var sålunda en ganska omfattande myndighet, soto nu
förlänades kollegierna, och "för att Uppmuntra dem att icke, under de
ömtåliga förhållanden, i hvilka de komme att försättas, vara alltför
tveksamma att Utöfva denna myndighet, försäkrade konungen sig vilja taga
deras förrättningar i sitt konungsliga hägn och försvar mot hvarjehanda
tilltal hu och i framtiden. I förordningen om riksstyrelsens förande
under könungens frånvaro lemnades också ingen föreskrift rörande
behandlingen af de iprikes ärenden, som icke voro revisions- och
justitie-ärenden, emedan för de öfrigà voro brefven till kollegierna bestämmande.
Särskildt anbefaldès statskontoret att försi och främst tillse, det
fortifikationen, gàrntèönérna, amirälitetet m. fl. militära’ stater finge sina
anordningar, hvarefter ’ statskontoret egde anslå till öfriga behof efter
som det profvade mehlen tillåta och . bäst lända till befordran af
konungens tjenst. Det kunde sålunda ändra de särskilda staterna, innehålla
stöirre eller miiidre der af löntagarnes aflöning, o. s-’v. Då statskontoret
nu bestod endast af en president och e:n statskömmjssarie, af hvilka
presidenten ensam hac^e beslutanderätt, var det sålunda Fabian Wrede,
statskontorets president, Som erhöll denna’vidsträckta myndighet.1)-*
För öfrigt nedsattes rådets anseende äfven derigenom att
konungen under de första fälttågen medförde (blott tvänne rådsherrar,
Thomas Polus, som likväl redan i Mars 1701 för sjuklighet fick återvända
hem, bch Carl Piper, hvilken derefter fick’ ensam föredraga alla ären:
den, som hänskötos till konungens afgörande. Före 1680 hade
konungen varit pligtig ätt i hvarje vigtigare ärende höra rådet. Efter 1680
behöfdes detta icke oftare, än konungen sjelf fann för godt. Af Carl XI
skedde det likväl ganska ofta och äfven af Carl !XII under de första
åren af hans regering, men efter April 1709’ aldrig — ett af de
ständiga krigen föranledt nytt steg på önväldets bana.
*) Jfr C. G. Malmström, »Några ord om riksstyrelsen under de tio första åren
»f Carl XH:s fr&nvan», i Historisk Tidskrift,’ 1884, I: 3, 4. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
