Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84o8
Carl XII. x
ofvan omnämnt, och hvars syfte var enväldets afskaffande. Att Arvid
Horn tillhörde detta parti är ganska sannolikt, ehuru han Var alltför
försigtig att träda i dagen, och ganska . säkert var han ingen gynnare,
ännu mindre tillställare af de åtgärder man nu sökte genomdrifva,
emedan han väl insåg att, så länge Carl XII lefde, var ej tiden inne att
tänka på konungamaktens inskränkande. Äfven bröderne Ribbing voro
alltför klarsynte att deltaga i den rörelse som nu sattes i gång, ehuru,
om den lyckats, de visst icke skulle underlåtit att göra sig .till godo
följderna deraf. De, som nu uppträdde såsom partiets förkämpar, voro
grefvarne Gustaf Fredrik och. Axtl Lewenhaupt, den förre öfverste och
äldre broder till generalen Addm Ludvig Lewenhaupt, den senare vice
amiral och dessa bröders syskonbarn. Båda skildras af den ofvan
anförde författaren såsom »tilltagsne, sjelfkloke och dryge, men liggande
intet djupt». I synnerhet tyckes Gustaf Lewenhaupt hafva, ansett sig
kallad till stora värf. Han hade haft en temligen äfventyrlig bana,
hvilken han börjat genom ett hemligt giftermål med en kusin, i följd
hvaraf han nödgats lemna riket, hvarefter han . en tid varit öfverste i
venetiansk tjenst och, sedan han. 1698 återkommit till Sverige, blifvit
öfverste för Vestgöta tre- och femmänningar’ till häst samt 1710 af
rådet förordnad till generalmajor, men hvilket förordnande ej af
konungen blifvit bekräftadt. Han uppträdde i allmänhet mera hetsigt än
klokt och visade sin förmåga mera i stora ord än i välbetänkta
handlingar. Bättre stöd hade detta parti i Sven Leijonmarck, som, mindre
försigtig än Horn och bröderne Ribbing, framträdde mera öppet och
var en man med godt hufvud, stora kunskaper och bepröfvad
embets-mannaduglighet samt hade äfven gifvit flera bevis på sin
fosterlandskärlek- Inom presteståndet voro biskopen Jesper Svedberg och
domprosten Lars Molin partiets hufvudmän, hvilka snart nog lyckades för
sina åsigter vinna talrika anhängare inom ståndet, synnerligast sedan
den gamle och sjuklige erkebiskopen i medlet af Februari lemnat
riksdagen, dit han ej mera återkom.
De här ofvan omnämnda memorialen blefvo i sekreta utskottet
genast företagna, och utskottet lät genom deputerade göra èlt
sammandrag att ingifvas till rådet. Väl, anmärkte biskopen i Linköping Jakob
Lang, som under erkebiskopens frånvaro var presteståndets ordförande,
det opassande i att nu så häftigt drifva på fredsfrågan; då man nyss
inför rådet förklarat sig vilja något vänta dermed; men både Molin och
Svedberg yttrade sig i motsatt syftning och fingo flertalet på sin sida,
hvad fredsfrågan beträffade, hvaremot man öfverenskom att icke nämna
någonting om prinsessans regen tskap i det nu beslutade memorialet till
rådet, sedan Salomon Cronhielm, en yngre broder till kungliga rådet
Gustaf Cronhielm och delande hans konungska tänkesätt, erinrat, att,
då konungen förordnat rådet att styra under hans frånvaro, måste det
bero endast af honom att dertill utse någon annan.
Det dröjde dock ej länge, innan frågan om regentskapet åter
bragtes å bane inom sekreta utskottet. Den 16 Februari uppträdde depu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
