Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1713.
287
sjelf få befälet öfver hären. Han föreslog nu, att’adeln borde besluta
styrelsens öfverlemnande till prinsessan. Sedan detta beslut af adeln
blifvit fattadt och akten derom underjkrifven, skulle den sändas tiü de
öfriga stånden för att äfven af dem underskrifvas. Härtill ropades
bifall från flertalet å riddarhuset, och i detsamma kom från bondeståndet
en deputation» med förnyad begäran, att prinsessan måtte förmås
antaga sig styrelsen samt grefve Lewenhaupt förordnas att anföra armén.
Han tackade för deras goda tanke om honom* lofvade att bäfva lif och
blod osparda, för kongl. maj:ts och fäderneslandets välfärd samt
uppmanade bönderna att, då de önskade prinsessan tüli styrelsen, också
»gripa, henne under armarne med mandom-och med medel», hvartill
de närvarande ^ndwrte ock yttrade all villighet.
’ På Lewenhaupts,’ förslag uppsattes- nu ett voteringsdokument,
hvarigenom frågan ont prinsessans regentskap skulle hastigt afgöras och
tillställftEne blifva > mindre blottställa derigenom ratt många delade
ansvaret.’ De, som önskade’ genast anmoda prinsessan om antagande af
regeringen, skulle teckna sig i en kolumn; de< .som önskade uppskof, i
en, annan. Ute ; senare^ 50m visste, att flertalet tillhörde den andra
åsigten, i afhöllo sig fråtfi; voteringen; endast,grefve Gustaf Bonde
för-kkwade, i ett skriftligt vptirø, att < han ej understode. sig gifva ringaste
anledning till förändring i regeringen utan konungens uttryckliga
befallning, eller samtycke. Deremot tecknade sig, bland 235 å
riddarhuset närvarande ledamöter af adeln, 137 för den förra meningen,
flere dock med åtskilliga förbehåll och friherre Carl Gustaf Cederhjelm,
som någon s tid. varit bolstøinsk ministe* i Paris, gaf.1 med diplomatisk
fyndighet sitt vptumi följande lydelse 1 pAtt anmoda hennes höghat
nekar jag intet är det nyttigt för oss och henne»» deri meningen blef
helt ’olika antingen skiljetecknet satfes före eller efter ordet »intet» och
han således ;blef i tillfälle att efter omständigheterna förklara sig för
den ena eller andra ■ meningen blott genom en kommatering. Flertalet
å riddarhuset hade .^mellertid.,förklarat sig för regeringens skyndsamma
uppdragande åt prinsessan, och i detta beslut instämde äfyen
bondeståndet.
Genom detta de,:t.ståndens beslut blefvo för rådet, som hade
att upprätthålla konungens myndighet, förhållanden^ ganska
bekymmeæ-samma. Otvifvelaktigt hade, om rådet nu visat, sig tveksamt eller
eftergifvande, Carl xjf blifvit skild -från regeringen, hvilket kunnat för
riket hafva de 1 äfventyriigastp följder.-, Detta àpsågs ock af rådet, , som
ej vacklade i valet, msHan sin pligt mot konungen och fqlkgunstens
lockelser. 1 Den,! som, hijrvjd .uppträdde kraftigast och väsentligen
bestämde, rå«j$ts .besfpt, var Arvid Horn. • Vid ett rådets sammanträde
den 15 Màrs, då äfven prinsessan var närvarapde, gj°r4e han,en
framställning om ^tändernas förehafvanden ocl>, yttrade, att, då en stpr del
af dem förfördes och, uppeggad^ tili förslag, som med rätta satte icke
allenast dera i största ansvar ( ujtan pck princessan och rådet, af hvilka
de voro tillkallade, så måste man. vara betänkt på ett raskt gätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
