Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förändringar i förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
" Carl XII.
bland de fyra instanserna var dock en framtidstanke, som gick i
fullbordan först genom lagmansrättemas indragning år 1849.
I förvaltmngen infördes flera förändringar. Genom en från
Ti-murtasch den 26 Oktober 1713 utfärdad förordning erhöll kansliet en
ny organisation. Det indelades i sex afdelningar efter de olika
ärendenas beskaffenhet, hvar och en under ledning af ett »ombudsråd» —
en organisation, som alltsedan fortvarit, ehuru kansliafdelningarna fått
benämning af statsexpeditioner och statsdepartement samt ombudsråden
först af statssekreterare och sedermera af departementschefer. Från
krigs- och kammarkollegierna öfverflyttades då ock handläggningen af
en mängd ärenden till ombudsråden i vederbörande kansliafdelningar,
och det hela åsyftade tydligen en öfvergång från kollegial- till
ministerstyrelse samt att bereda mera samband och större skyndsamhet vid
ärendenas handläggning. För öfrigt förlorade kanslikollegium efter 1715
all vigtigare befattning med utrikes ärendena, hvilka derefter leddes af
Görtz, ehuru ombudsrådet Müllern till namnet var föredragande för
dessa ärenden.
Likasom den nya kansliordningen tydligen afsåg att minska rådets
myndighet och sätta konungen i tillfälle att omedelbart afgöra ärendena
efter inhemtande af de föredragande ombudsrådens yttranden, röjde
äfven åtskilliga andra af honom mot slutet af hans regering vidtagna
åtgärder en afsigt att äfven inskränka kollegiernas myndighet och
inneburo sålunda samma riktning till en öfvergång från kollegial- till
ministerstyrelse.
Så togs från krigskollegium afgörandet af frågor om löner,
mönstringar, beklädnad, fältstater, gevärsfaktorier, rustkamrar, tyghus m. m.,
hvilket öfverlemnades dels åt generaler och öfverstar, dels åt kansliets
krigsafdelning under ombudsrådet Feif, hvarföre ock krigskollegium 1719
förklarade sig hvarken böra eller kunna redovisa för dessa ärendens
behandling under de sista åren.
Äfven statskontoret mistade en stor del af sina göromål, då
vården om kronans inkomster och utgifter efter 1712 mer och mer drogs
till kontributions-ränteriet och efter 1715 till upphandlings-deputationen.
Vi hafva förut omtalat, huru konungen genom en förordning af
den 4 Juni 1712 föreskrifvit, att hela kontributionsverket, så till
inkomst som utgift, skulle ställas under förvaltning af ett
kontributions-ränteri, bestående af ständernas bankofullmäktige. Två af adelns, två
af presteståndets och två af borgareståndets fullmäktige utgjorde detta
ränteri, hvilket var ett slags utskott från samtliga bankofullmäktige och
stod under de öfriges uppsigt samt tillika under konungens, som
tillsatte ränteriets ordförande, genom hvilken han meddelade detsamma sina
önskningar och fordringar. Från 1715 och allt framgent ville
konungen, att detta ränteri skulle i eget namn utskrifva några bland de nya
och drygaste gärderna, för att gifva dessa ett slags sken att komma
från ständerna och ej från konungen. Ständernas bankofullmäktige
fingo derigenom en betydlig utsträckning af sitt uppdrag, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
