Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen. 3«*
höll svåra beskyllningar, såsom att Bielke i många år fört en vidlyftig
skriftvexling med främmande ministrar, hvilkas öfverhet haft, för ■Sveriges
krona menliga intressen; att hans äfventyrliga anläggningar kunnat
framkahjf ett landslörderfligt krig, om de icke genom konungfens vishet
blifvit förekomna; att Bielke, under sken . af konungens, tjenst, samlat
en myckenhet folk af konungens undersåtar, dem han till främmande
herrskap bortsålt; att han af utländska makter uppburit stora pensioner
och mot en årlig belöning àf 2,000 rdr förbundit sig och sin afkomma
till en främmande herres tjenst; att han oföcsvarligen förrättat sina
embeten, nedtystat en dråpsak och låtit missgerningsmannen rymma,
samt att han kort efter Carl. XII:s anträde till regeringen vägrat i
konungens tjenst befordra en person; som med konungens egen
fullmakt var försedd. Särskildt beskyldes Bielke att hafva i Pomern
bringat underhaltigt mynt i omlopp; men de i anledning häraf företagna
undersökningar ledde derhän, att Piper afrådde anklagelsens fullföljande
i denna del, emedan upplysningar kunde komma i dagen, sam kastade
skugga på Carl XI.
I Februari 1699 uppläste Bielke inför hofrätten sin af honom sjelf
författade försvarsskrift. Den var lugn och värdig samt ådagalade
haltlösheten af de flesta anklagelsepunkterna, men åberopade inga för
Carl XI ofördelaktiga skrifvelser, ehuru man trodde den anklagade
hafva sådana att tillgå. I stället slutade han med att bedja-Carl XII
om nåd och befrielse från ytterligare rättegång. Många lade sig ock
nu ut för honom — enkedrottningen, båda prinsessorna, Stenbock,
äfven Piper, som nu tyckte Bielke nog förödmjukad. Bielkes grefvinna,
en dotter till Gustaf Adolfs ryktbare fältherre, Tiksmarsken Gustaf Horn,
gjorde knäfall för konungen för att utverka sin mans benådning^ men;
ehuru han bemötte henne på det vänligaste, var han dock lika
obeveklig för hennes böner som för de öfrigas. Den sextonårige fursten
misstänkte, att man antingen betraktade honom såsom ett lättstyrdt
»bam» eller att man ansåg honom varit orättvis i befallningen om
rättegångens anställande och den skulle-derföre hafva sin’gång.; Den
drog dock långt ut på tiden och först den 5 April 1705 föll hofrättens
dom. Dess slut lydde att, emedan grefve Nils Bielke »konungen icke
lydno hållit och bud hans stånäit, utan tvärtom konungen med bref,
ord och gerningar orätt gjort, thy pröfvar kongl, rätten honom, Nils
Bielke, med allt sådant hafva gjort sig brottslig, att mista allt hvad
han eger, jord, lösören, gård, ära och lif sitt, och sådant allt med
rätta» (!)
Dödsstraffet eftergafs af konungen. Äran kunde hvarken han eller
hofrätten beröfva den dömde, toen sin egendom gick han till största
delen förlustig. Endast de • gamla Bielke-godsen Salesta och Gäddeholm
lemnades hans grefvinna såsom ersättning för den förmögenhet hon
medfört i boet. Silfret skall hafva blifvit skänkt till Piper; den öfriga
egendomen anslogs till statens behof och, bland annat, till
slottsbyggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
