Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emhettmämtn.
373
utrikes äréndena, hvarefter alla regeringsärende» af honom bereddes,
föredrogoa och, så vidt det på honom berodde, afgjordes med en
snabbhet och noggrannhet, som väckte allmän förvåning. I hela Sverige
fans ingen, hvilken man ansåg kunna fylla hans plats och man
kallade honom ock för »Sveriges storvizir». I samma mån blef han
emellertid äfven utsatt for afund och klander. Allt ondt, som träffade riket
eller enskilde i följd af kriget, skyides på honom, och man påstod
temligen allmänt, att han gjorde allt för att uppmuntra konungens
krigslystnad samt hindra freden, för att så mycket längre få vara ensam om
ledningen af komangen3 beslut och om vängåfvoma både in- och
utrikes ifrån. I sjelfva verket hade likväl Piper vid flera tillfällen ganska
ifrigt och enträget rådt konungen till fred samt tycktes äfven under
dennes största framgångar ana, att de ej kunde räcka länge, hvarföre
ock Piper 1703 insatte stora summor i Hamburgs och Amsterdams
banke» för att i nödens stund hafva att tillgå. Beskyllningen, att han
låtit utländska makters vängåivcur inverka på sina råd till konungen,
vederlägges af Frankrikes härvarande sändebud, som skref om Piper,
att »han älskar penningar mycket, men har aldrig tagit sådana af
främmande makter. Han känner i grund sin kcmung och begagnar denna
kunskap till sin egen! fördel,- men icke till sitt fäderneslands skada.
Till och med fienderna måste göra honom den rättvisan, att han är
en redlig fosterlandsvän och oförmögen att gifva ett råd, som han anser
för konungen skadligt».
Af konungen fick han ock så många ynriestbevis och så riklig
aflöning, att han Visst icke behöfde utländska makters guld. År 1702 blef
, han efter Bengt Oxenstierna kansler för Upsala akademi och år 1705
efter Johan Gabriel Stenbock öfverstemarskalk, hvarefter han hade i
årlig aflöning såsom statsråd 3,000, som kungligt råd 3,000, som
öfverstemarskalk 8,000 och i fälttraktasnente 12,000 dier tillsammans
26,000 rdr specie, motsvarande minst 104,000 kr. efter nuvarande
myntvärde, hvarförutan hin hade fri taffel, fri ved och underhåll för
12 hästar. Med sådana inkomster borde han, då för öfrigt både han
och hans grefvinna, voro särdeles goda hushållare, kunna samla en
ganska betydande förmögenhet utan att dertill anlita mindre lofliga
medel, och det är också gån dia sannolikt, att om han än under sin
uppkom&ttid gjort sig skyldig tiH ickè si liten egénnytta, är dock det
mesta • af hvad main under de • senare åren af hans verksamhet i detta
hänseende lagt honom till last ogrundadt eller åtminstone mycket
öfvftrdrifvet.
Sin lysande samhällsställning förlorade Piper, då han i slaget vid
Fultawa blef fången pä samma gång som sin gamle medtäflare
om konungens ynnest cich följaktligen äfven Sin gamle ovän, Carl
Gustaf Rehnaköld. Båda sökte konungen få utvexlade, men czarens
vilkor voro så hårda öch öfverdrifna, att de fångne sjelfve afböjde deras
antagande. Största tiden af sin fångenskap tillbragte Piper sedermera
Moskwa under temlig frihet, hållande ett slags hof för de öfrige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
