Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108»
Cail XII.
i svensk krigstjenst 1673, utmärkte sig vid flera tillfällen under Carl
XI:s skånska krig och blef derunder befordrad till öfverstelöjtnant 1677.
Efter krigets slut tog han en verksam del i indelningsverkets ordnande
och blef 1689 öfverste för tyska lifregementet till fot, gick i holländsk
tjenst 1691, för att ytterligare utbilda sin krigserfarenhet, utnämndes
1693 till öfverste för norra skånska rytteri-regementet, blef
generalmajor 1696 samt generallöjtnant, guvernör i Skåne och friherre 1698.
Vid landstigningen på Seland i Juli 1700 anförde Rehnsköld venstra
flygeln, hvarefter han under de följande årens fälttåg var troget vid
Carl XII:s sida, delande hans faror och ära^ till dess han ^ 1703 och
1704 fick ledningen af en särskild här, med uppdrag att’framkalla,
pådrifva och skydda den konfederation, som i Stor-Polen bildades, för
att afsätta August och tillsätta en ny konung. Med stor skicklighet
fullgjorde Rehnsköld detta uppdrag. Han icke blott slog och förjagade
de sachsiska trupperna, utan förstod äfven att vinna polackarne genom
klokhet och måtta samt tillika genom sitt glada, angenäma väsende.
Äfven inom svenska hären hade han nu stort anseende. Franske
ministern skref om honom: »Rehnsköld är mycket aktad hos både
konungen och trupperna. Han har tillräckligt både lugn och förmåga att
uppgöra och verkställa en plan samt anses allmänt för en hederlig och
rättrådig man. Hans själsförmögenheter äro mindre lysande än
grundliga och säkra. Hans tapperhet har både liflighet och lugn. Han är
oegennyttig och kan styra sig sjelf; men hans ord äro ej alltid att
bygga på.» Han ansågs äfven hålla bättre krigstukt och plundra
mindre än åtskillige bland de andre härförarne. Äfven hans yttre skildras
vid denna tid såsom högst fördelaktigt. Han hade en reslig växt,
vackra anletsdrag, liflig blick; hans umgängessätt var behagligt, hans
drägt enkel, men väl vårdad, hans helsa stark och hans krafter ovanliga.
Segern vid Fraustadt den 3 Februari 1706 utgjorde höjden af
Rehnskölds krigareära, men också början till en omkastning i de
fördelaktiga omdömen, som dittills blifvit om honom från alla håll yttrade.
§edan under föregående året utnämnd till kungligt råd, blef han nu
fältmarskalk och grefve, hvilka framgångar, i förening med det lysande
rykte han vunnit genom segern, tyckas alltför mycket slagit honom i
hufvudet. Han visade nu ett ofta stötande öfvermod, som förskaffade
honom många ovänner, och råkade i uppenbar ovänskap med Piper,
som sökte gång på gång förmå konungen till fred och försonlighet,
medan Rehnsköld deremot uppmuntrade hans krigslystnad och biträdde
äfven hans äfventyrligaste planer. Vid Holowczyn utmärkte sig
Rehnsköld åter, men visade sig derefter alltmera högdragen och
svårtillgänglig, behandlade äfven en så förtjent härförare som Adam Ludvig
Lewenhaupt med ett öfversitteri, som väckte allmän förtrytelse, samt
visade i slaget vid Pultawa, der han förde öfverbefälet, föga af de
fältherre-egenskaper, hvaraf han förut gifvit så vackra prof. Man bör dock
härvid ej alldeles glömma, att framställningarna af detta olyckliga
fältslag och af Rehnskölds förhållande derunder äro till största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
