Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska fälttåget 171S.
4»J
ej uppgifvit tanken pä sitt lands försvar, hvilket de tvärtom fortsatte
på det sätt, som för tillfället var det ändamålsenligaste. Vid
svenskarnes anryckande drogo de sig tillbaka .till tryggare orter och
välförsedda förråd, den norra norska hären till Trondhjem och den
södra, som, enligt en embetsuppgift af den 27 November 1718, utgjorde
15,441 man, hvaribland ungefär 13,000 stridbare, bakom Glommen,
afbidande att belägringsarbetena samt ett vinterfölttågs mödor, hunger
och köld skulle nu, likasom 1716, tvinga svenska hären till återtåg.
I sjelfva verket’ blef också fälttåget för hvarje dag allt besvärligare.
I följd af ihållande regnig väderlek måste soldaterne ofta vada i
qvarters-djop gytja och i de glest bebodda trakterna kunde endast en mindre
del af de tågande trupperna erhålla under nätterna tak öfver hufvudet
och tillfälle att torka sina kläder. De buro likväl utan knot sina
mödor och lidanden, då de sågo att konungen underkastade sig desamma
lika mycket som de. Ofta kom han från sina ridter så genomvåt, att
man kunde vrida vattnet ur hans kläder, och tillbragte icke desto
mindre, utan att ömsa dem, natten på en träbänk i första koja, som var
till hands, eller, om- en sådan ej fans att tillgå, på våta marken, med
hufvudet hvilande i någon krigares knä. Voro besvärligheterna stora,
så blef dock bristen på lifsmedel innan bort 3nnu mera känbar,
oaktadt ganska betydande foror dermed anländt. Vid återtåget till
Glommen hade norrmännen bortfört alla lifsmedel sartit bränt de flesta byar
och enstaka byggnader, så att hela trakten liknade ett svedjeland,
såsom det heter i en beskrifning af en deltagare i detta fälttåg. Gytjiga
vägar, jemte brist på foder och dragare, fördröjde de foror, som
ytterligare väntades från Sverige, och stora samlingar deraf stannade i
Uddevalla, Venersborg, Skara och Jönköping, utan att kunna föras längre,
af brist på dragare. Sjukligheten inom hären blef emellertid i följd af
bristen och ansträngningarna allt större och redan under första
månaden af fälttåget voro öfver 2,000 man ur stridbart skick.
Samma svårigheter, som mött svenska hären 1" södra Norge, hade
äfven gjort sig känbara för Armfelts styrka. Att han på endast fem
mils afstånd från Trondhjem först stannat och så dragit sig tillbaka
till Levanger, hade väckt konungens1 missnöje, och dennes
generaladjutant grefve Dohna hade derföre blifvit sähd till Armfelt, med
befallning att »bryta alla svårigheter, hvilket väl strax kunnat lyckas, om
man i rättan tid’ sett sig visligare före och brukat mera drift än
dittills skett». Armfelts ursäkt % i dfen brist på alla förnödenheter, som
uppstått genom invånarnes flykt från sina hem och som hotade hans
trupper med undergång. För att sätta dessa i förbindelse med de
eröfrade norska skansarna, från hvilka Armfelts hufvudstyrka nu stod
pft ’20 mils afstånd, skickades kapten Ni/s Långström, hvilken under
krigen i Finland ’vunnit stort ryfcte som partigängare, med sitt
frikompani till dessa skansar, mén blef i bergstrakten omringad af
bönderna och1 dödad. Under tiden hade Armfelt sökt på en annan väg
än den först tagna komma fram till Trondhjem, men fann staden nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
