Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42»
Cail XII.
ningarna, återtaga från ryssarne de af dem intagna och derefter föra
ett försvarskrig mot czaren, till dess denne möjligen kunde förmås till
fred, hvilken dock troligen ej blefve långvarig. Det förra alternativet
Var afventyrligare, men borde ock gifva större resultat; det senare
var säkrare, men skulle i vida mindre mån inverka på czarens makt.
Härvid föredrog Carl XII det mera vägsamma, men ock mera
storartade företaget, och vi hafva i det föregående visat, att detta
misslyckades icke genom felaktighet i planen, utan genom en följd af olyckliga
tillfälligheter. Hade dessa uteblifvit, så är det sannolikt att 1708 års
fälttåg blifvit det mest lysande bland alla Carl XIP.s och möjligen
slutat i Moskwa i stället för i Ukrajne.
Efter flykten till Turkiet hade Carl XII åter valet mellan två
alternativ: det säkrare att skynda hem till sitt rike, samla dess
återstående stridskrafter för att i främsta rummet slå tillbaka anfallet från
Danmark, antaga den af sjömakterna föreslagna neutralitetsförklaringen,
för att betrygga Sveriges tyska besittningar, låta August och Stanislaus
slitas om Polen bäst de kunde, söka vinna sjömakterna samt med
deras tillhjelp börja återtaga från Ryssland de eröfrade svenska
landskapen vid Finska viken; — det mera äfventyrliga, men också mera
lofvande, att söka förmå Turkiet till krig mot Ryssland samt med
tillhjelp af de stora turkiska och tatariska härmassorna öfverväldiga
czarens stridskrafter och tvinga honom att icke allenast återlemna allt
hvad han eröfrat, utan gifva ett betydande skadestånd dessutom, i
hvilket fall neutraliseringsförslaget dock måste förkastas, emedan en
svensk här skulle vaTa Carl XII till mötes i Polen. Äfven nu
föredrog han det afventyrligare alternativet, och äfven nu kan detta,
åtminstone för dem, som ej rätta sitt omdöme endast efter utgången,
icke med skäl läggas honom till last, då ingen kan begära, att en
Carl XII skulle kunna förutse ett så skamligt beteende som den
turkiske storvisirens vid Pruth-strömmen. Utom detta skulle bela ryska
hären varit tillintetgjord och alla hafva prisat klokheten af Carl XII:s
statskonst.
Deremot kan den statskonst svårligen försvaras, hvilken han följde
under de närmaste åren, då han, förlitande på hjelp från turkiska
regeringen, om hvars opålitlighet erfarenheten dock bort öfvertyga honom,
dröjde i Turkiet det ena året efter det andra och lät czaren gripa mer
och mer omkring sig samt både England och Preussen öka antalet af
Sveriges fiender. Från denna tid försvinner mer och mer det
storartade i Carl XII:s statskonst och efterträdes af ett oböjligt fasthållande
af vissa föresatser, såsom att icke vilja ingå någon förlikning med
August, ehuru utsigt derigenom vans att i förening med Polen och
Preussen kunna från czaren återtaga hvad Sverige förlorat, samt att icke
vilja afträda någon enda af Sveriges besittningar, äfven om detta
visade sig aldrig så nödvändigt för att rädda det öfriga. I allmänhet
saknade han den för en statsman så nödvändiga förnjågan-att rätta
sig efter omständigheterna och af dessa draga största möjliga fördel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
