Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s minderårighet - Förhållandena till Danmark - Förhållandena till Holland - Förhållandena till England - Förhållandena till Brandenburg, Polen och Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Larl XII.
styrelsens upphörande var den holsteinska frågan oafgjord. Ludvig XIV
gjorde emellertid flera försök att få denna tvistefråga bilagd, så väl
som i allmänhet att bibehålla ett godt förstånd mellan de båda
nordiska makterna.
Med Holland fördes åtskilliga underhandlingar. Republikens
härvarande sändebud Heckeren sökte utverka en förnyelse af det förra
förbundet och understöddes dervid ifrigt af Bengt Oxenstierna, hvaremot
dennes motparti visade föga håg härför. Den egentliga tvistefrågan
härvid var Heckerens yrkande om upphäfvande af det i Sverige
gällande förbudet för utländska handelsagenter att här uppehålla sig längre
än fyra månader hvarje år, så vida de ej ville blifva svenske
borgare. Man fann detta Heckerens yttrande affattadt i ett stötande språk,
och ehuru Oxenstierna förestälde de öfrige riksförmyndarne, att man
ej derföre borde stöta sig med sjömakterna, förklarade dock både Wrede
och Gyldenstolpe, att förordningen till följd af föreskrifterna i Carl XI:s
testamente icke kunde ändras, samt yrkade, att man ej borde fästa
något afseende vid den gjorda framställningen. Sådant blef ock
regeringens beslut, skriften återlemnades och Lillieroth fick befallning att i
Haag anföra klagomål öfver Heckeren. Härmed afstannade
underhandlingarna om förbundets förnyande. Holländarne klagade ock öfver
vägrad religionsfrihet åt reformerta lärans bekännare inom Sverige,
likasom man å Sveriges sida hade fortfarande flera anledningar att
besvära sig öfver holländska kaperier.
Till England var förhållandet ungefär detsamma som till Holland.
Äfven från Englands sida yrkades upphäfvande af det ofvannämnda
förbudet, och härvarande engelske residenten Robinson föreslog sin
regering att, såsom repressalier, förbjuda svenska fartyg att besöka England
mer än under fyra månader af året samt att bestämma dessa fyra
månader till December, Januari, Februari och Mars, då de svenska fartygen
lågo infrusna i hamnarna. Framställningen bifölls visserligen icke af
engelska regeringen, men detta förbud, så väl som det i Sverige rådande
religionstvånget, väckte äfven hos engelska regeringen en viss
obenägenhet mot den svenska och medverkade i det följande att sjömakterna
ej ogerna sågo äfven Ryssland deltaga i östersjöhandeln. A andra
sidan utgjorde de engelska kaperierna, lika väl som de holländska, en
fortfarande orsak till missnöje hos svenska regeringen så väl som hos
de svenska handlandena och skeppsredarne, och detta missnöje
stegrades ytterligare, då under de sista månaderna af kriget, medan Sveriges
ombud var sysselsatt med fredsbemedlingen och fredens afslutande med
det snaraste väntades, engelska flottan under amiral Rookes befäl tvang
ett svenskt konvojfartyg att stryka flagg samt införde till Plymouth de
krigsfartyget åtföljande köpmansfartygen, 43 svenska och 6 danska,
hvilka der länge qvarhöllos och af hvilka en del förklarades förbrutna.
Med Brandenburg hade det 1686 ingångna förbundet blifvit
förnyadt i Juli 1696 genom Nils Bielke, som då på kurfurstens begäran
infunnit sig i Berlin och der kommit på så förtrolig fot med hofvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
