Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dt första ären af Carl XII:s regering.
27
barnlös, men den andre, Adolf, blef stamfader för Holstein-Gottorpska
huset. Hertigdömet stod dock under dansk öfverhöghet, och de
danske konungarne inskränkte mer och mer hertigarnes rättigheter, till
dess Carl Gustaf genom freden i Roskild 1658 åt sin svärfader
hertig Fredrik III af Holstein-Gottorp förvärfvade full suveränetet öfver
hertigdömet och befrielse från skyldigheten att taga det såsom län af
Danmarks konung. Från denna tid blef hertigen af Holstein-Gottorp
Sveriges naturlige bundsförvandt, emedan han endast genom svenskt
beskydd kunde upprätthålla sina rättigheter mot konungen af Danmark,
i hvars rike hertigdömet låg inklämdt. Dess egenskap af sjelfständig
stat medförde ock för Danmark flera olägenheter, och i samma mån
blef det en stående grundsats i Sveriges statskonst att upprätthålla
denna sjelfständighet, emedan Danmark derigenom försvagades. Konung
Fredrik III i Danmark kunde, efter sina stora förluster under kriget
mot Carl Gustaf och upptagen dessutom af sina bemödanden att mot
danska adeln upprätthålla sitt nyvunna envälde, icke våga några
företag emot Holstein; men hans son Christian V hade, såsom vi i
föregående del omtalat, i Juni 1675 tvungit hertig Christian Albrecht,
Carl XI:s morbroder, att lemna både sina fästningar och sitt
hertig-döme, hvarefter en dansk här blifvit der förlagd. I freden 1679
nödgades likväl konung Christian återlemna åt hertigen hans land och å
nyo erkänna hans rättigheter; men det dröjde icke längre än till 1682,
förr än Christian V gjorde nya ingrepp i dessa och hertigen åter
nödgades lemna sitt land, hvilket han dock äfven nu genom svensk
bemedling återfick och hvaraf han sedermera förblef i ostörd besittning
till sin död 1694.
Vid hertigens död förnyade Christian V de förra danska
anspråken och bestred i synnerhet hertigens rätt att, utan danske konungens
medgifvande, vidtaga några krigiska anordningar. Den nye hertigen
Fredrik IV vände sig genast till Carl XI, hvilken åter skyndade att
erinra sjömakterna om fullgörandet af deras garanti för
Altona-fördra-get 1689, hvarjemte en kongress tillvägabragtes i Pinnenberg för att
söka bilägga tvisten. Den ledde dock ej till något resultat, emedan
ingendera af de tvistande ville gifva efter, och medlarne, kejsaren,
Sachsen och Brandenburg, ej visade någon synnerlig ifver för tvistefrågans
afgörande, medan sjömakterna tillika, upptagna af det då ännu
pågående kriget mot Frankrike, slöto ett förbund med Danmark, som emot
subsidier afstod från all handel med Frankrike så länge kriget varade.
Härefter visade sig ock sjömakterna föga hågade att taga något steg
för fullgörandet af deras garanti af Al tona-fördraget, och då tillika just
vid denna tid Carl XI afled, ansåg Christian V tillfället gynnande att
utföra sina planer mot Holstein.
Emellertid försummade icke svenska regeringen att, så snart
underrättelse kommit om den fara som hotade hertigdömet, vidtaga kraftiga
åtgärder för att afvärja densamma. Amiralitetet fick befallning om
flottans skvndsamma utrustande, och 16 skepp gjordes klara att när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
