Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans stränga krigstukt derstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget i Sachsen iyo6.
Ill
alla förnödenheter betaltes. Så framryckte svenska hären till Meissen
och Leipzig, som genast öppnade sina portar, samt stannade slutligen
den 11 September vid Alt-Ranstadt, ett adligt slott mellan Leipzig och
slagfältet vid Lützen.
Här tog konungen för en längre tid sitt högqvarter och utfärdade
tn generalorder, som med strängt straff belade hvarje slags
utpress-ring eller våld mot den fredliga befolkningen, förbjöd hvarje officer att
ulan öfverenskommen betalning begagna invånarnes hästar eller fordon,
äfvensom att jaga, fiska, taga frukt i trädgårdarna eller drufvor i
vinbergen, och påbjöd att allt hvad för härens underhåll fordrades skulle
betalas i klingande mynt samt qvitton och reqvisitioner skrifvas på
tyska, så att invånarne måtte förstå innehållet. De svenske krigarne,
lika väl som den tyska befolkningen, blefvo ock snart öfvertygade, att
det var fullt allvar med dessa föreskrifter. Ett par gardister hade
misshandlat ett barn, som nekade dem att taga mjölk. Det anmäldes
för konungen, som befalte att gardisterne skulle draga lott om lif och
död. Den, på hvilken lotten föll att dö, blef skjuten. En af Dückers
dragoner hade slagit en bonde, som hindrade honom att slagta hans
höns, och dragonen sköts. När man visade konungen en mängd
smädeskrifter som utgifvits emot honom, yttrade han endast: »Låt dem skrifva
hvad de vilja; vi göra hvad vi böra-».
Dessa drag blefvo snart öfver allt bekanta och förvandlade den
förra förskräckelsen till en allmän beundran af den ryktbare
hjeltekonungen, som här tillika var så menniskovänlig och som med sitt
aldrig svigtande mod, sin djupa gudsfruktan, sina rena seder, sitt enkla
lefnadssätt var i allt så olik den trolöse, vankelmodige, utsväfvande,
praktälskande herskaren öfver sachsiska folket. Förtroendet till Carl XII
och hans svenskar blef ock hos detta folk snart vunnet, och den stora
Leipziger-marknaden bevistades lika talrikt som i djupaste fred.
Ordningen dervid upprätthölls ock på konung Carls befallning så kraftigt,
att köpmännen sedermera sade sig aldrig i mannaminne hafva haft en
så fördelaktig varuomsättning.
I Alt-Ranstadt mottog ock Carl XII ett stort antal främmande
furstar och sändebud, hvilka dels ville se den så ryktbar blifne
nordiske hjelten och betyga honom sin vördnad, dels anmäla sig såsom
medlare vid det förestående fredsverket, dels ock bevaka sina fördelar
hos en krigarefurste, hvars svärd kunde blifva af stor vigt under det
nu pågående kriget mellan de europeiska stormakterna. Så infunno
sig hertigen af Sachsen-Gotha och alla det sachsiska husets prinsar,
kardinalen af Sachsen-Zeitz, tvänne prinsar af Mecklenburg,
landtgref-varne af Hessen-Darmstadt och Hessen-Homburg, markgrefven af
Ans-pach, arfprinsen af Wolfenbüttel, två prinsar af Bevern m. fl. Såsom
sändebud från kejsaren instälde sig grefve Wratislaw, från Frankrike
baron Besenval, från England Robinson, från Holland Haersolt, från
Preussen baron Printz, från Danmark baron Jessen (hvilken såsom
vän-gåfva från konung Fredrik medförde 9 race-hästar), från Hannover baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
