Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Turkiet 1713, 1714. 220
Stenbock, sora nu förde i striden 6,000 ryttare och 7,850 man
fotfolk eller tillsammans 14,000 man, stälde såsom vanligt rytteriet
på flyglarne, 30 sqvadroner på hvardera, 18 i första linien och 12 i
den andra, samt fotfolket i midten. Striden började på venstra flygeln,
som anfördes af generallöjtnanten Jakob Burensköld, hvilken vid flera
tillfällen utmärkt sig under polska kriget och nu så häftigt trängde in
på danska hästgardet, att han dref det jemte ett par andra danska
regementen tillbaka; men han hade derunder blifvit skild från sin
hufvudstyrka, och då Rantzau skyndade dit med förstärkning, blef
Burensköld, hvars häst stupat, tagen till fånga och hans folk var nära
att blifva öfvermannadt, då först generalmajoren Göran Gyllenstierna
och sedermera öfversten Gustaf Lewenhaupt, som anförde venstra
flygelns första och andra linier, kommo med dessa till hans hjelp.
Striden blef nu ganska häftig, och Rantzau deltog sjelf deri lika modigt
som någon af hans soldater; men Stenbock, som såg att slagets utgång
berodde af denna strid, skickade genast från högra flygeln flera
sqvadroner under generalmajoren Carl Gustaf Dücker och öfversten
Wilhelm Bennet, hvarefter striden blef ännu mera mördande. Af Vestgöta
ryttare, som fördes af Dücker, stupade 73 man och 14 officerare
sårades. Värst framföre dock Lewenhaupts ryttare, om hvilka danskarne
sade, att de voro »idel djeflar», och så tappert danskarne samt
framför alla Rantzau än kämpade, måste de dock slutligen gifva vika,
och på venstra flygeln blef svenskarnes seger slutligen afgjord.
Under tiden hade den svenska midten äfven haft en svår strid ett
utkämpa. Framför danska fotfolket, som skyddat sig medelst en rad
spanska ryttare, lågo flera träsk, hvilka visserligen voro tillfrusna, men
då svenskarne framträngde deröfver, brast isen, vattnet gick manskapet
upp till midjan och isen skar sönder kläderna. Ingenting förmådde
dock hejda det svenska fotfolkets anfall. Sedan det kommit öfver
träsken, möttes det af ett kulregn från det fiendtliga fotfolket och från ett
talrikt artilleri, men rusade icke desto mindre djerft framåt, vräkte
undan de spanska ryttarne och kastade sig med blanka vapen öfver
fienden. Danskarne försvarade sig ihärdigt i två timmars tid, hvarvid
danska fotgardet i synnerhet utmärkte sig, hvilket slutligen endast hade 80
man qvar; men när svenske artilleribefälhafvaren Carl Cronstedt kommit
med sina kanoner förbi träsken och besköt fienden på nära håll och
svenskarnes segrande venstra flygel föll danska fotfolket i sidan, samt
kort derefter äfven högra flygeln, sedan den utan synnerlig svårighet
jagat undan danskarnes venstra, så blef danska fotfolket till största
delen omringadt, tillfångataget och nedhugget. Det nyuppsatta svenska
manskapet gaf fienden ingen pardon, men Stenbock höll dem tillbaka
och ålade dem ganska allvarsamt att visa skonsamhet mot fångna
fiender.
Den slagna hären flydde till Helsingborg, ifrigt förföljd af Bennets
ryttare. Danskarnes välförsedda läger, jemte 2,700 fångar och 29
kanoner, föll i svenskarnes händer. Dessutom hade danska hären förlorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
