Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig och underhandlingar ären 1716—1718.
241
öfverlemnas till Sverige mot den ersättning till Mecklenburgs hertig,
som af czaren skulle utverkas.
Förslaget meddelades både konungen och czaren, för att erhålla
deras bekräftelse, och under tiden undergick det åtskilliga jemkningar,
som gjorde det mera obestämdt. I sjelfva verket litade Görtz ej
synnerligen mycket på, att czaren skulle fullgöra sina löften, men i alla
fall vore dock Finland åter vunnet, czaren söndrad från sina
bundsförvandter, konungen med ökad krigsmakt återvänd till Tyskland och,
genom allt detta, Sverige bättre i stånd att uthärda striden med sina
återstående fiender.
Slutligen ankom den 12 Augusti till Åland konungens svar,
hvilket med ens tillintetgjorde Görtz’ alla förhoppningar och frukterna af
hans ansträngningar att bereda åt Sverige fred med dess farligaste
fiende. Konungen förklarade nemligen, att han väl i allmänhet kunde
medgifva en fred, som grundade sig på skadestånd för rikets förluster;
men det nu framstälda förslaget måste förkastas, emedan förlusterna
voro säkra och ersättningen oviss samt underkastad krigslyckans
skiften. Finland, Estland och Lifland borde af czaren återställas samt
skadestånd gifvas för de öfriga svenska besittningar han eröfrat.
Deremot borde man icke af honom begära någon hjelp, emedan konungen
icke ville sammansätta sig med någon annan regent om sina
krigsoperationer. Anfallet mot England kunde konungen icke gilla, emedan
Georg I frivilligt erbjudit förlikning. Man borde tvärtom egga ryssarne
genom utsigten, att Sverige snart skulle ingå fred med England. Hvad
Polen beträffade, begärde konungen endast, att czaren måtte erkänna
freden i Alt-Ranstadt och ej sätta sig emot Stanislaus. Stettin borde
återställas af konungen i Preussen, och om han icke ville gå in derpå,
skulle czaren frågas hvilken af sina egna länder han ville såsom
ersättning afträda åt Sverige (!). För öfrigt skulle czaren lockas till fred
genom konungens löfte att erkänna och understödja den i Ryssland
nyligen införda arfsföljden.
Efter detta svar fann Görtz genast, att ingenting mer kunde vid
denna kongress uträttas, hvarföre han ock beslöt med det snaraste
lemna Åland och skref till Müllern den 15 Augusti: »Jag säger farväl
åt alla statssaker. För alltid vill jag afstå från dem». För ryssarne
dolde han dock sakens rätta förhållande och höll dem fortfarande i
ovisshet, under föregifven väntan på svar från konungen. Dock
återvände han till Sverige så snart det blef honom möjligt.
I Stockholm sammanträffade han med Müllern, hvilken han icke
utan skäl misstänkte att hafva tillstyrkt det svar konungen afgifvit.
Müllern meddelade honom ock skriftligen sina anmärkningar vid det
uppgjorda fredsförslaget och Görtz besvarade dem på samma sätt. Den
21 Augusti lemnade han Stockholm och reste till konungen för att
söka utverka någon ändring i hans beslut.
Man har af Görtz, som noga kände förhållandena, en skildring af
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. VII 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
