Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
Carl XII.
reduktions- och liqvidationsåtgärderna, kunde man dock hoppas, att
förtroendet skulle återkomma; men då de medel, som på detta sätt skulle
inom riket kunna uppbringas, ej vore tillräckliga till de stora
kostnader, som fordras till ett krig mot många och mäktiga fiender, och det
vore att befara, att all undersåtarnes egendom i löst och fast ej skulle
dertill förslå, så bad rådet innerligen Gud förläna konungen »den ädla
och hugneliga freden».
Så lät det redan innan kriget var börjadt. Carl XI:s stränga
reduktions- och liqvidationsåtgärder hade väckt sådant misstroende, att
äfven efter det dessa åtgärder blifvit af Carl XII instälda, det var
ytterst svårt för kronan att få något lån inom riket och
penningeställningen redan nu visade sig ganska bekymmersam. Konungen var
emellertid icke nöjd med rådets svar, utan skref tillbaka, att han fann
nödigt påminna, »det vi med blotta contestationer af eder
oförmögenhet och andra invändningar intet äro hulpne, utan måsten I tillse, att
I närmare gripen eder an och efter högsta möjligheten bispringa oss
med verkliga lån och förskott».
Fabian Wrede lånade ock vid denna tid staten 80,000 d. s. och
någre andre lemnade mindre lån; men de fleste hade icke mycket att
gifva. Penningemännen kunde ej förmås att lemna kronan lån utan
fullgod säkerhet, och statsbristen blef alltmera känbar.
Den 25 Februari 1701 lemnade rådet och kammarkollegium
gemensamt en utförlig redogörelse för statsverkets ställning. Årets stat i
Sverige och Finland uppgick till 5,259,594 d. s. Dessutom hade statens
embets- och tjenstemän för obetalda löner efter 1700 års stat att
fordra 890,560. Till utgifter för landthären erfordrades 5,648,973; för
flottan 1,242,886; för åtskilliga ändamål 400,000, så att statsutgifterna
i deras helhet beräknades för året 1701 till 13,442,013 d. s.
Ordinarie statsinkomsterna för året beräknades till 4,058,322, den särskilda
krigskontributionen till 600,000, åtskilliga andra statsinkomster till
701,425, eller tillsammans 5,359,747, så att statsbristen för året
utgjorde 8,082,266 d. s.
En särskild s. k. durktågsgärd af 2 d. s. på hvarje hemman hade
blifvit påbuden, till bekostande af truppernas tåg genom särskilda
delar af riket; men då den var anslagen för detta särskilda ändamål,
hade den icke blifvit upptagen bland statsinkomsterna, likasom
durk-tågskostnaderna icke heller bland statsutgifterna. Den utgick sedermera
under alla de följande åren af Carl XII:s regering och påbjöds
vanligen i sammanhang med krigskontributionen.
För att betäcka den stora statsbristen måste åtskilliga utvägar
anlitas. I början af kriget gåfvo England och Holland i
understödspenningar 200,000 rdr, men dessa synas hafva upphört, sedan Carl XII
mot slutet af året 1702 vägrat ingå fred med konung August,
hvartill han då af sjömakternas sändebud ifrigt uppmanades. Holland
lemnade ett lån af 300,000 riksdaler, men blott mot pant af tullen
i Riga, och Mecklenburg ett mot pant af tullen i Warnemünde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
