Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Dess bedröfliga belägenhet mot slutet af Carl XII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmogen.
351
mycket som möjligt och hvilken han genom ganska allvarsamma
föreskrifter sökte skydda mot embetsmannens förtryck och prejerier,
likasom han äfven afsåg dess bästa genom att 1703 tillerkänna åbon
företrädesrätt till skatteköp af kronohemman. Likväl har knappast någon
tid varit för svenska allmogen olyckligare än de sista åren af Carl XII:s
regering. Utskrifningarna blefvo för hvarje år allt strängare och
bort-togo allt flera af böndernes arbetare, slutligen äfven af bönderne sjelfva,
skatterna blefvo allt mera tryckande och under sådana förhållanden
gick jordbruket oupphörligt utföre. I Skaraborgs län funnos 1718 icke
mindre än 114 ödeshemman, uppkomna efter året 1700; redan 1708
var en stor del af Åbo län öde, och i Skåne låg 1712 hvart sjunde
hemman i ödesmål.
Under de sista åren af Carl XII:s regering träffades allmogen af
flera bland de ofvannämnda tvångsåtgärderna och af åtskilliga andra
dessutom. Vid återtåget från Norge 1716 kom till konungen
underrättelse om en tillämnad dansk landstigning i Skåne. Trupper måste
derföre samlas till landskapets försvar, men de dertill erforderliga
förråd hade åtgått för norska fälttåget. Då utfärdade konungen den 6
Maj 1716 till guvernören i Skåne Jakob Burensköld befallning att från
närbelägna orter genast låta indrifva hvad besättningarna i Malmö,
Landskrona och Christianstad för ett halft års tid behöfde af råg, mjöl,
gryn, ärter m. m., utan åtskilnad af hvilken dessa varor egdes.
Betalningen efter skäligt pris skulle framdeles blifva från
upphandlings-deputationen skickad. Landshöfdingarne i de närmaste länen ålades
att, hvar inom sitt län, låta uppteckna hvad invånarne hade af
nämnda lifsmedel till öfverlopps, sedan man åt hvarje hushåll lemnat så
mycket det till nästa skörd oundgängligen behöfde. Med ledning af
dessa uppgifter skulle landshöfdingen sedermera bestämma huru mycket
hvarje socken borde aflåta, till hvilken fästning, på hvilken dag och
till hvilket pris. Åtgärden väckte öfver allt stort missnöje. I Halland
undangömde folket sin säd i skogarne, och skånska allmogen blef öfver
den behandling, man sålunda underkastade densamma, så uppretad,
att man befarade, det man icke kunde lita på dess trohet, i händelse
af ett danskt infall.
I Augusti samma år befalte konungen upprättande af förrådshus,
dit hvarje hemman skulle lemna 3 tunnor råg, 172 tunna hafre och
40 pund hö, utom vanlig kronotionde, hvilka varor skulle af städernas
magistrater mottagas och vårdas samt följande året af
upphandlings-deputationen betalas enligt markegång. Häremot anmärkte
upphand-lingsdeputationen, att mången landtman icke kunde aflåta så mycken
säd, som nu fordrades; att bönderne icke kunde till följande året vänta
med betalningen, emedan de måste hafva medel att betala sina skatter
för året, samt att, när betalningen skulle utfalla, det möjligen blefve
för deputationen ogörligt att verkställa den. Åtgärden synes ock
sedermera blifvit instäld, men förfarandet att tvinga rikets befolkning till af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
