Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättegången mot Görtz - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i sjelfva verket var ock denna intet annat än ett politiskt mord för att tillfredsställa det allmänna hatet mot Görtz; ty ehuru denne visserligen varit en för Sverige högst förderflig rådgifvare och äfven i öfrigt en föga aktningsvärd personlighet, fans dock intet lagligt skäl för den afsagda domen. Den verkstäldes icke desto mindre redan den 20 Februari, sedan Görtz af pastorn i tyska församligen, Conradi, blifvit beredd till döden. Vid ankomsten till afrättsplatsen ville Görtz tala till folket, men Conradi afrådde sådant i anseende till den starka upphetsningen hos de talrika folkhoparne, tilläggande att det nu vore angelägnare att tänka på Gud. Då begynte Görtz aftaga sina kläder och lade sig derpå ned på stupstocken, sägande: »Herre, i dina händer befaller jag min anda.» Hufvudet föll för första hugget. Den afrättades tjenare lade det, jemte liket, i en medförd likkista, som nedgräfdes på stället, men under en af de följande nätterna i hemlighet återuppgräfdes och fördes till den aflidnes slägtingar i Tyskland.
Utredningen af de görtziska räkenskaperna varade sedermera i nio år, men slutade med en betydlig fordran för arfvingarne, i stället att man trott kronan få att fordra flera millioner. Genom uppgörelse med arfvingarne godtgjorde Gustaf III sedermera denna fordran under åren 1776 och 1777 med 70,387 rdr 24 sk. specie samt lemnade tillika i ett bref till Görtz’ då ännu lefvande dotter, baronessan von Eyben, en upprättelse åt faderns minne.
De utländingar, som deltagit i Görtz’ förvaltning, hade äfven, såsom redan är nämndt, blifvit häktade, och vid 1719 års riksdag hade en kommission blifvit nedsatt att utkräfva redovisning för denna förvaltning, sedan man haft sådan brådska med hufvudpersonens undanrödjande, att man ej gifvit sig tid till en dylik redovisnings utkräfvande af honom. Också underläto de icke att enstämmigt förklara, det de varit blotta biträden åt den ensamt å konungens vägnar beslutande Görtz, på hvilken allena således hela ansvaret hvilade – en invändning, hvilken kommissionen ock slutligen nödgades godkänna. De kunde således ej anklagas för förvaltningen i dess helhet, utan endast för hvad hvar och en af dem särskildt låtit komma sig till last. Sedan undersökningen någon tid fortgått, blefvo de fleste frikände; endast grefve von der Nath och Eckleff, som varit de verksammaste bland Görtz’ biträden, blefvo en längre tid qvarhållna; men då inga bindande bevis kunde mot dem anföras, blefvo äfven de slutligen frikände. Von der Nath afled någon tid derefter i fattigdom, hvilket tycktes visa, att åtminstone han ej riktat sig på Sveriges bekostnad, och Eckleff blef icke blott frikänd utan äfven tillerkänd 1,600 d. s. såsom obetald lön samt 6,000 d. s. såsom godtgörelse för sitt besvär med räkningarnas utredande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
