Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råd sedan Maj 1687; grefve Nils Gyllenstierna, fältmarskalk och president i krigskollegium, grefve Carl Gustaf Rehnsköld, fältmarskalk, nyss återkommen från ryska fångenskapen, grefve Nils Stromberg, president i kammarkollegium och statskontoret, grefve Arvid Bernhard Horn, kanslipresident, de fyra sistnämnde inkomne i rådet i December 1705; grefve Jakob Spens, president i bergskollegium, grefve Maurits Wellingk, generalguvernör öfver Bremen och Verden, och grefve Gustaf Cronhielm, ordförande i lagkommissionen, kungliga råd sedan Augusti 1710; grefve Nicodemus Tessin, öfverstemarskalk, kungligt råd sedan Juni 1712; grefve Johan August Meyerfelt, generalguvernör i Pomern, sedan Mars 1713 kungligt råd, samt grefve Carl Gustaf Mörner, fältmarskalk, generalguvernör öfver Nerike, Vestergötland, Vermland, Dal, Bohuslän och Halland, kungligt råd sedan Juni 1716.
Den 7 December 1718 inkallade Ulrika Eleonora i rådet generalen grefve Adam Ludvig Lewenhaupt, som likväl då ännu var i rysk fångenskap och aldrig fick tillträda sin nya värdighet, generalen friherre Carl Gustaf Dücker, samt öfverståthållaren friherre Gustaf Adam Taube, och den 30 December inkommo i rådet generalen, förre ambassadören vid franska hofvet friherre Erik Sparre, generallöjtnanten grefve Magnus Julius De la Gardie samt landshöfdingarne friherre Axel Banér och Clas Bonde.
Dessa utnämningar blefvo af ständerna bekräftade, rådet återtog sin gamla benämning af rikets råd i stället för konungens, och dess ledamöter likaledes den förra benämningen af riksråd i stället för den af kungliga råd, hvilket Carl XI infört.
Då emellertid den nya regeringsformen bestämde riksrådens antal till 24, oberäknadt generalguvernörerne i besittningarna utom det egentliga Sverige, och rådet således ännu ej var fulltaligt, utsågs en deputation, bestående af 34 bland adelns, 12 bland presteståndets och lika många bland borgareståndets ledamöter af sekreta utskottet, att uppgöra ett förslag, för tillsättande af de återstående 8 riksrådsplatserna, hvilket förslag upptagande 24 personer, inlemnades till drottningen den 6 April, hvarefter hon, efter öfverläggning med rådet, den 9 Maj 1719 utnämnde till riksråd generalfälttygmästaren friherre Henning Rudolf Horn, ombudsrådet friherre Salomon Cronhielm, en yngre broder till riksrådet grefve Gustaf Cronhielm, generallöjtnanten friherre Hans Henrik von Liewen, ombudsrådet friherre Johan Lillienstedt, högste ombudsmannen (justitiekanslern) friherre Anders Leijonstedt, en yngre broder till kungliga rådet grefve Jakob Gyllenborg, som i det föregående varit ofta omtalad, öfveramiralen friherre Clas Sparre samt landshöfdingarne friherre Johan Creutz och friherre Clas Ekeblad.
Inom det sålunda kompletterade rådet var Arvid Horn genom statsmannaegenskaper, erfarenhet och personligt anseende obestridligen den mest framstående; men förhållandet mellan drottningen och honom var icke det bästa. Han hade varit guvernör åt hertigen af Holstein och såsom sådan haft att bevaka dennes fördelar samt ansågs ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
